Hur klarar en bakhjulsdriven premiumbil med massor av effekt svenska vintervägar? Sportbilen.se har testkört nya 3-serien innan den svenska premiären i mars.
Av Bo Lundvang
BMW 3-serien har varit på träningsläger, och växt till sig både på bredden och längden. Karossen som tidigare var trång över axlarna känns nu ledig, och baksätesutrymmet räknas inte längre bort, tack vare 35 mm längre hjulbas. Det 78 mm fetare vindfånget (bilens bredd alltså) matchas med motorstyrka därefter. BMW har lyckats med att förverkliga köparnas önskan om mer effekt, bättre utrymmen och därtill mindre bränsleförbrukning. En kombination som låter orimlig, men som är fullt möjlig om man lättar bilen på onödiga kilon. 30% lättare motor har man fått fram med hjälp av materialet magnesium i vevhus, lager och cylindertoppkåpan. Skalet är fortfarande i plåt, men en nyhet är att man har kunnat göra plåten olika tjock beroende på vilket krockskydd som krävs där under. Där har det också sparats vikt.
Slängrumpa i snörök
Vår testkörning gick från BMW:s huvudkontor i Solna till Åre, en resa på drygt 65 mil. Dagen till ära möttes vi av ett riktigt snöoväder, som utan pardon röjde upp bland förare i sämre bilar. En mix av blixthalka och snörök kräver tungan rätt i mun, stort mod – och antispinnsystem. Åtminstone i en bakhjulsdriven bil, som mer än gärna slänger med rumpan hit och dit.
Framtrollad körbarhet
BMW 3-serien är naturligtvis bakhjulsdriven, och utrustad med antisladdsystemet DSC (Dynamic Stability Control). Bakhjulsdrift är aldrig att föredra på halt underlag, om man inte befinner sig på en stor tom parkeringsplats förstås, eller varför inte på isen i Åre. Men BMW har gjort det bästa av saken, och trollat fram körbarhet där man normalt borde hålla igen till bättre dagar. Omkörningar på isiga och moddiga vänsterfiler i full snörök och med vinglande lastbilar i grannfilen är ingen dans på rosor, men med nämnda antisladdsystem gick det ändå. Baken valsar lätt fram och tillbaka, fast aldrig så långt att man hinner bli rädd. Även om det går så måste man vara beredd på små parader med ratten hela tiden, vilket kanske chockar en ovan bilist. Körglädje eller hjärtat i halsgropen är en hårfin skillnad, det gäller att känna sin bils egenheter innan man utmanar ödet.
Normalt sett är bilen understyrd, det betyder att bilen vill gå rakt ut i en kurva om man håller för hög fart. Provocerar man hårt med gaspedalen blir den däremot överstyrd, vilket antispinnsystemet gör allt för att lugna ner. Senare i år kommer en X-version av 3-serien, fyrhjulsdriven alltså. Ska du spendera tid på kasst svenskt väglag föreslår vi den bilen, för bakhjulsdrivna bilar har förmågan att köra fast i riktigt små söta uppförsbackar av snö eller lera.
27 hästar fler
Våra trettio första mil på väg mot Åre gick i en BMW 330i, den starkaste bilen i motorprogrammet. Den har 27 hästar fler jämfört med förra versionen, och når 100 km/h efter bara 6,3 sekunder. Bilen är stark över stora delar av varvregistret, men om man lyckas nå de högsta regionerna bjuds man på en riktig överraskning. Den raka sexan på tre liter ger sköna 258 hästar vid 6.600 varv. För att nå den markeringen krävs det en lång raksträcka och målmedvetenhet. Under gynnsamma förhållanden med vinden i ryggen, tom raksträcka utan fartkamera eller annan glädjedödare bits man av fartdjävulen. Bilen bör lämpligen avnjutas på en väg eller bana där riskerna begränsas, och karossen får visa sin sanna styrka genom lagom doserade kurvor. Här kan man med fördel ge en lätt dutt på knappen för antisladdsystemet, så kopplas DTC in istället, Dynamic Traction Control. Lite friare tyglar, men ändå med räddningssystemen tillgängliga om sladdandet skulle bli för vilt.
Normalt sett växlar man långt innan all effekt sparkar bilen framåt, vilket är tur för både körkort och bensinnota. På vår långresa där vi snittade drygt hundra, med ganska många trevliga omkörningar med full gas, drog bilen i snitt 0,89 liter milen. Helt okej, men vill man snåla köper man 320i med 150 hästar vilket är tillräckligt för normal körning. Tyvärr blir omkörningarna lidande, men bilen känns ändå alert om man är flitig med spaken.
I Sverige får vi till en början dessa modeller: 320i, 320d, 325i och 330i. Den förstnämnda tros bli en konkurrent att räkna med i tjänstebilssektorn, tack vare att priset håller sig inom sju basbelopp.
Tysk stridspilot
Det är lätt att bli ett med bilen, och med antispinn avstängt är det helt upp till föraren att hantera krafterna. Mitt i sikte har man en stor analog hastighetsmätare och en lika stor varvräknare, som lyser röda när mörkret faller. Med ens blir man stridspilot i ett tyskt flygplan!
Jag hade gärna spenderat ännu mer tid bakom ratten. Efter ankomsten till Åre knyckte jag nycklarna till en ledig 330i och fortsatte testandet i mörker. Trött i baken? Knappast, men benet hade jag gärna lutat mot något mindre hårt. 3-serien har i alla fall sköna originalstolar, med lagom bredd och sidogrepp. Läderklädseln kostar nästan tjugo tusen, men då passar insidan en kung. Fast vid hårdare pådrag hade man nog behövt ventilation underifrån… Kombinationen svart och vitt skinn är något av det snyggaste jag har sett i interiörväg. Hela insidan ser bra ut, och tar man en titt i den utgående modellen E46 inser man att det är ett litet kliv för mänskligheten, men ett jättekliv för BMW. Den har helt enkelt växt upp, och nu gäller det bara att den mognar även i folks ögon. Det kommer gå snabbare än du tror.
Extrautrustning som smakar gott
BMW är mästare på extrautrustning, listan över lull-lull mäter 21 A4-sidor. Fantastiska prylar man bara måste ha, men som kostar både skjortan och byxan. Ibland känns det ungefär som att komma till korvgubben, och få betala extra för ketchup, senap och servett. Ska man ha en ny BMW vill man ju inte välja bort fantastiska komfort- och säkerhetsprylar som utvecklats för miljarders miljarder, eller hur? Normalrika människor som köper bilen går miste om tonvis av klurig teknik. Den 330i som vi fastnade vid kostar 350.000 kronor i grundpris, men vårt utförande gick loss på 530.000! Här är några exempel på saker man inte vill vara utan i nya 3-serien, men kanske måste för att ha råd med mat och kläder till barnen:
– Aktiv styrning. Nu kan den till och med styra emot om man bromsar på underlag där ena sidans hjulpar inte får grepp.
– Adaptiva kurvljus. Bilens lampor följer rattens rörelser, vilket är lysande (!) i mörker. 4.000 kronor.
– Aktiv farthållare. En radar ser till att du alltid håller samma avstånd (i tid) till framförvarande fordon. Funkar ner till 30 km/h. 18.500 kronor.
– Komfort Access. Nu behöver du aldrig fippla med nycklar längre. Nu behöver du bara hoppas att tekniken funkar! Om du har sändaren i fickan räcker det med att du nuddar handtaget, så låses dörrarna upp. Sen trycker du bara på startknappen, och kör iväg. Har du elstolar och en sändare som din fru/man använder så ställer stolar, radiokanaler och värmereglage in sig efter din senaste inställning. 5.700 kronor.
– Telematic. Kommer i en nära framtid, finns hittills bara i Tyskland. Din bil ”pratar” med en sambandscentral där data om din bil lagras. När det är dags att byta dina slitna bromsbelägg ringer en servicerådgivare upp och bokar en tid.
3-vlig standardutrustning
Visst får man nånting för pengarna i nya 3-serien.
– Run flat-system. Innebär att däcken klarar av att köras med punktering till en verkstad, vilket gör att man slipper ett tungt extradäck och domkraft i bilen.
– Nu kan du placera ditt kokheta kaffe i en mugghållare, istället för mellan benen. Ja, till och med dubbla mugghållare är standard!
– Dynamisk bromskontroll. Lägger an bromsarna i 300 millisekunder var 300:e meter i vått väglag, på så sätt är de torra och redo att göra sitt jobb när det behövs.
– Adaptivt bromsljus. Vid en tvärnit lyser bromsljusen betydligt starkare. Fast varför använder man inte diodbakljus?
Sista pusselbiten i designprogrammet
Designchefen Bangles cirkel är sluten. Det som inleddes med 7-seriens omskrivna nya formspråk finns numera på alla nya BMW. Kombinationen av konvexa och konkava partier över hela bilen ger spännande reflektioner, och de nya ilskna ögonen skrämmer slag på både folk och fä. Kort sagt en bil att hata eller älska. Har man svårt att smälta formen är det garanterat lättare bakom ratten på 330i!
Upptrappning
Minns du tiden före år 2000? Då hade föregångaren till BMW 330, då med namnet 328, inte mer än 193 hk. Nu skriver vi 2005, och motsvarande bil har alltså 65 hästar mer ur en 0,2 liter större sugmotor. Betyder det att BMW 332 har 323 hästkrafter år 2010? Den som lever får se. Kör försiktigt där ute!
Snabba åsikter
PLUS
+ Större, ett rejälare kliv ifrån 1-serien
+ Fina maskiner, toppen-chassi
+ En bil med attityd!
+ Körglädjen infinner sig snabbt
MINUS
– Slätstruken design bak
– Det blir jättedyrt med alla roliga tillbehör
– Tuggar lätt fast i hala små backar
Text och foto: Bo Lundvang, sportbilen.se