0-100 på 3,8 med amerikanska muskler

Turbo-Uffe kör runt med en unik bil, nämligen en Pontiac Trans Am Turbo V6. Det finns bara ett exemplar till i Sverige. Det udda är att bilen är försedd med turbo, något som knappast är vanligt bland amerikanska muskelbilar i den här genren. Just den här modellen är från en upplaga om 1.500 exemplar av Pace-cars från klassiska Indy 500 den 28 maj 1989. Som om inte det vore nog är bilen pyntad med dekaler som bevisar att denna Trans Am är en 20-års jubileumsutgåva.

Av Bo Lundvang

Som den samlare Uffe är har han jagat reda på en imponerande samling prylar från just denna 73:e Indianapolis-tävling. I källaren står hyllrad på hyllrad fyllda med reklamsaker, böcker, kläder, presentförpackningar, allt märkt med samma text som hans Trans Am, nämligen “Official Pace Car 73rd Indianapolis 500 May 28 1989”. Jackan på väggen som självklart är oanvänd ska snart iväg på tvätt, det har nämligen blivit en hel del damm som måste bort. Småsakerna är noga förpackade och placerade bakom glas, och det är inte utan att man blir lite rädd för att ge permanenta avtryck på papperna vi bläddrar i. Med ett glödande intresse visar han mig de inplastade modellbilarna som aldrig ska sättas ihop. Det är där vi ser skillnaden mellan pojkar och män! Uffes samlarmani begränsar sig till just denna tävling, och det kanske är tur med tanke på källarens begränsade utrymme. Ni tror säkert att han har varit över till staterna, men där tror ni fel. Vissa saker följde med när han köpte bilen, andra har han beställt via auktionssajten Ebay.com. Ytterligare mer har han fått via en annan Trans Am Turboägare i England som brukar ta en resa till både USA och Sverige ibland. Det är inte alltid man kan hitta rätt delar till en så här ovanlig bil hemma i Sverige. Senast specialbeställde han en höjd motorhuv med rejäla luftintag och en bakvinge i glasfiber från en firma i USA. Oturligt nog hade plasthuven tagits ur pressen för tidigt, vilket en gapande glipa i fronten vittnar om.

På gata & stripp
Motorn är en 3,8 liter stor V6:a med turbo av samma sort som finns i Buick Regal T, Grand National och GNX 1986-1987, som ger maffiga 301 hk på bakhjulen i original. Nu är ju inte Uffes bil särskilt original längre, senaste repan i söndags 8/9 gav en slutfart på 195 km/h, något som enligt en uträkning kan innebära 550 hk. Då gick bilen med stripchip och CSP:s racingsoppa. Snart blir det ännu mer klös i bilen, för ett hembyggt metanolsprut är på ritpapperet, liksom planer på tuffare toppar. Bilen behöver all kräm den kan få, den är nämligen en flitig deltagare på diverse race, månde det vara på gatan eller strippen. Tidigt i våras var ett glatt gäng ute i Västerås och målade vägarna randiga redan innan gruset borstats bort. Det är förresten ett uppdrag som åtminstone blir avklarat på rakorna där dessa jättehjul sätter fart.

Soppa för 35 kronor litern
Vi som besöker Lazzats Strip Challenge har fått se några kvicka repor från Ulf, även om han inte på långa vägar är nöjd med resultatet. Siffrorna som mappats fram på egen hand visar på enorma resurser, eller vad sägs om noll till hundra på 3,8 sekunder? Prestanda som tål att jämföras med mångdubbelt dyra supersportbilar! Vid dessa siffror heter visserligen innehållet i tanken racesoppa, och kostar 35 kronor litern. Dyra men roliga kvartsmiles med andra ord. För att ytterligare skrynkla asfalten drar man på några sekunder ur det gamla tråkiga gatchippet och ersätter med en race-dito för några hundringar. Vem har sagt att trimchip måste kosta skjortan? Chippet ligger och skälver av spänd förväntan i bilens handskfack, redo att dras fram närhelst fara hotar.

Det svänger!
Ulfs förflutna som nattens riddare började när han var 19 år och for runt i en trimmad Barracuda -69. Bilen fick visa framhjulen på strippen, och fartens tjusning hade slagit ett järngrepp om Ulf. Fortsättningen var en allt annat än ordinär Morris Minor, som fick visa vad den kunde i Econo Gas. Mycket rakt fram med andra ord, men i somras fick han även chans att svänga lite. Det var TACS – Trans Am Club Sweden – och Mustangklubben som hade hyrt Gelleråsen. 25 Trans Am och 35 Mustanger åkte runt runt, och Uffes bil visade sig ha en hel del att säga till om även när ratten behövde vridas lite.

Tung-brum
Bilen är klassiskt amerikansk, med ganska plastig och trist inredning av sviktande kvalitet. Utrymme fram är inte bilens svaga sida, ej heller motorljudet. Under provturen stannade vi och Uffe skruvade av en liten lucka under bilen, som gav raka rör utan ljuddämpare. Vilken skönsång! Bättre än fågelkvitter, åtminstone om man slipper åka långsträckor med morret i öronen. Utifrån kunde man höra bilen innan man såg den, så den lilla luckan är nog obligatorisk om man vill ha grannar.

Familjebilen
Det är bevisat att bilen går bra på längre resor än 402 meter, hela familjen och packning därtill får plats på sommarens långresor. Bensinförbrukningen når rimliga 0,8 liter milen med ac:n på max, men då matar ju inte turbon hela tiden kan vi lägga till. Med t-toppen av får man även sin beskärda del av solen. En perfekt allroundbil, men på vintern får den gömma sig i SMF:s stora garage!

Delad nyhet är dubbel glädje!