Etikett: mg

Den första MG TF:en rullade ut från Morris Garage 1953, men produktionen slutade redan 1955. Drygt 9.500 bilar hann byggas, bilar som idag är lika dyra som ovanliga. Betydligt körgladare och billigare är dagens serieproducerade sportbil från MG.

Av Bo Lundvang

Lilla MG TF är en tvåsitsig roadster med många konkurrenter; Toyota MR2, Mazda Miata, Opel Speedster, Honda S2000 och många fler. Det är svårt att sticka ut i den mängden, men TF sätter ändå spår i mitt minne. Framför allt är det koppling och växellåda som är värt att bejubla, tack vare sina otroligt korta slag. Racekänslan är rejäl, och man kan nästan drömma sig bort och hitta sig i en Ferrari 355 för en kort stund. Motorn sitter som i Ferrarin precis bakom ryggen, och den varvar dessutom riktigt högt, 7.000 varv. Men det är varken S2000- eller Ferrarivrål när den närmar sig rödmarkering, den verkar tvärtom ganska nöjd av att bli uppväxlad. Effekten ligger för högt upp i registret för att den ska kännas riktigt alert från start, låga varv är mest en transportsträcka för att hitta suget man är ute efter. De 160 hästarna hittar man vid 6.900 varv, det vill säga hundra innan varvstopp! Det är svårt att nå dit inne i stan, vilket gör att varje tur med bilen måste gå förbi kurviga småvägar på landet. Den utflykten är väl värd tiden och bensinen som går åt, för man kan ha oförskämt roligt i TF om andan ligger på.

Manuellt tak en fördel
Bakrutan är i mjuk plast, ett material jag trodde att man hade slutat med i moderna cabbar. Den lär spricka av alla påtvingade böjningar, redan efter några hundra mil är det ett veck över rutan som stör sikten. Men hallå, det är ju en cab! Släng ner taket och njut av solen istället. Fördelen med den här sortens manuella cabbar är att taket fälls på ett par sekunder. Först låsa upp två snäppfästen till höger och vänster i taket, sen är det bara att putta bak hela konstruktionen, som lägger sig snällt bakom nacken. Upp är lite värre, det krävs teknik, övning och styrka för att klara det snabbt. Men det är i alla fall bättre än att sitta en halv minut och trycka på en knapp som på till exempel Opel Astra cab. Efter inspirerad körning märkte jag dock att taket gick att slänga upp på en halv sekund, undrar varför? I vanliga fall bryter man dock högerarmen på kuppen. Vänsterarmen bryter man när man sträcker sig efter säkerhetsbältet, som är placerat så långt bak det går. Man kan just fundera över vilken amerikan som orkar sig på den rörelsen när alternativet låta bli finns, och när dessutom bältespåminnare saknas.

Vackra former
Bilen vann priset som världens vackraste bil av en jury bestående av tretton internationella designexperter och italienska tidningen L´Automobile più Bella del Mondo, vilket jag har lite svårt att förstå. Den är snygg, absolut, men formerna känns använda. En bra mix av andra cabbar och kupéer, som ger många uppskattande blickar, men världens vackraste vet jag inte. Från förra modellen, MGF, har den fått en coolare look där de rundgulliga ögonen har kastats bort i förmån för tuffare diton med klarglas. Grillen har delats i två horisontella springor avdelade med MG-loggan i mitten, inte olikt den brutala värstingen MG XPower SV – en miljonbil helt byggd i kolfiber. Effekten har dessutom ökat, och med den har även bättre väghållning filats fram. Bromssystem liksom hjul och fjädring är också helt nyutvecklade, men det är fortfarande en liten bil som kan vara svår att köra om man är för lång eller bred. Till Sverige kommer tack och lov bara toppalternativet med 160-hästarsmotor, utomlands kan man råka på versioner med 116, 120 och 136 hästar. I svenska alternativet TF 160 är ABS-bromsar standard, och interiören kan anpassas med ett brett spektra av valmöjligheter.

Många utmärkelser
Förutom att ha fått utmärkelsen världens vackraste bil kan MG ståta med att lilla TF står på topp när det gäller krocksäkerhet – åtminstone bland sportbilar. Fyra stjärnor i Euro NCAP:s krocktest är verkligen en fjäder i hatten. Förra året vann TF ”Cabrio of the year” i samband med Genèves bilsalong, och på Nya Zealand har bilen röstats fram till årets sportbil, där den klådde bland annat Maserati Spyder. I England går försäljningen bättre än någonsin, och mars månad innebar försäljningsrekord. Produktionstakten har ökat från 130 bilar i veckan till hela 430 stycken.

Neutralt uppförande
Bilen agerar mycket neutralt i snabba svängar, några vilda kast med bakvagnen a´la Honda S2000 blir det aldrig. Det krävs mycket hårda provokationer med direkt hjulspinn för att baken ska vilja fara i sidled. Idén är samma som för senaste Lotus Elise S2, har man en bil där bakvagnen vill ut i kurvorna går det åt både däck och karossdelar när ovana förare varvar loss. Istället ser man till att balansera bilen så den nästan understyr istället. Det är nog så att framhjulen slits mest, för skriker det nånstans när man kör snabbt så är det just där fram. TF har mer gemensamt med Lotus Elise – motorn. Rover bygger Elise-motorn, liksom den som sitter i MG TF. Båda är bakhjulsdrivna med motorn mittmonterad. Prismässigt skiljer det en hundratusing.

Text och foto: Bo Lundvang, sportbilen.se

MINUS
– Utrymmet under framhuven kunde ha inretts för bagage.
– Ultratunt cabtak – ingen bil när kylan sätter i (hardtop finns som tillval för 16.500-19.500:-).
– Tveksam detaljkvalitet och känsla interiört.

PLUS
+ Den manuella fällningen av taket är superb, när man fått in snitsen går det på någon sekund.
+ Går att köra i blött väglag utan att riskera avåkningar.
+ Växellåda med härligt korta slag.

Tekniska fakta MG TF 160 5-vxl manuell
Motor: 1.8 VVC, 4-cylindrig, 16 ventiler, DOHC med elektronisk multipoint insprutning
Effekt: 160 hk vid 6.900 varv
Vridmoment: 174 Nm vid 4.700 varv
Tjänstevikt: 1.190 kg
Prestanda 0-100 km/h: 7,6 eller 7,8 sekunder (olika källor)
Toppfart: 220 km/h
Bränsleförbrukning stad: 1,06 l/mil
Bränsleförbrukning landsväg: 0,57 l/mil
Bränsleförbrukning blandad: 0,75 l/mil
Vändradie: 11,46 meter (elektrisk servostyrning)
Pris: 249.000:-

Tillval (exempel)
A/C: 13.000:-
Hard top: 16.500:-
Hard top i bilens färg: 19.500:-
Kolfiber i dörrsidorna: 3.000:-
Dimljus: 2.500:-
Läder: 7.500:-
Oxfordläder: 15.000:-
Metalliclack: 4.500:-

Med 1,8-litersmotor, dubbla kamaxlar, 16 ventiler och 160 hästar under huven borde denna bilen vara ett kul köp för priset, som börjar på 169.900 kr. Eller?

Av Conny Norén

En gammal sportbilstillverkares återkomst, så kan man kalla MG:s nya serie, som lanserades på den svenska marknaden i mitten av maj. En god vän till mig ringde från Stockholm, där han precis provkört en av de nya bilarna, MG ZR. Det skulle tydligen vara en riktigt intressant bil, menade han. Efter lite snack tyckte jag att inte skulle väl jag vara sämre, så det fick bli en provkörning för mig också.

Första intrycket kommer direkt. En läcker bil. Färdigstylad direkt från fabrik. Snygga 17-tumsfälgar med lågprofildäck, knallgul lack, runda lyktor och galler i grillen, kjolpaket, ja allt som normalt sett finns att köpa på eftermarknaden.
När jag sätter mig i bilen kommer det andra intrycket. Enkla, lättöverskådliga instrument. Dock något plastig känsla över instrumenteringen. Det känns mer japanskt än engelskt på insidan, med anonyma plastreglage, även om de sitter bra till och känns gedigna.

Man sitter riktigt bra fram, om man som mig väger lite drygt 70 kg. En något stadigare person hade troligtvis haft svårare att sjunka ner i de väldigt skålade sätena. Arm- och benutrymme är det inget fel på, en bekväm körställning hittas hyfsat snabbt.
Baksätet däremot är en annan historia. Benutrymme är enligt genomsnittet, men takhöjden är inte bra alls. Jag är runt 175 cm lång, och hade jag haft 5 cm att lägga till där, hade jag suttit med huvudet i taket. Nackstöd saknas också. Det är trepunktsbälte på samtliga tre platser där bak, och baksätet går att dela 60/40.
Motorn brummar igång direkt med ett markant muller ur ändröret med två pipor. Det låter som om detta kan bli en intressant upplevelse, ljudet att döma.

Så går då färden framåt. Bilen svarar direkt, och styrningen känns bra och precis. 205/45/17-däcken förmedlar vägen på ett bra sätt, utan att kännas för stötigt. Väghållningen har de lyckats bra med, MG. Kurvorna avverkas helt odramatiskt, det märks att både stötdämparna och stolarna är utformade för just sådan här verksamhet.

Accelerationen rakt fram är inte riktigt vad man kunde vänta sig av denna bilen. De 150 hästarna finns vid sju tusen varv, och under fyra tusen varv händer inte så mycket. Det roliga ökar i takt med att varvmätarens nål vandrar mot rödmarkeringen, som börjar vid just sju tusen varv.
Bromsarna verkar även de vara anpassade för lite mer inspirerad körning. Mjuka vid första trycket, men pressar man dem lite hårdare biter de direkt.

Så kommer då bilens stora nackdel. Efter en stunds stads- och landsvägskörning styr jag mot motorvägen, för att se hur bilen beter sig där. Jag som kör till Göteborgs omnejd med jämna mellanrum vill ha en bil att spendera mina tre timmar bekvämt – denna egenskapen finner jag dessvärre inte hos MG ZR.
Likt en Mitsubishi Colt Gti varvar denna motorn något enormt. Vid 110 km/h ligger varvmätaren på strax över tre tusen varv, och vid den normala marschhastigheten, 120 km/h, ligger den strax under fyra tusen varv! På tok för högt för att det skall kännas bekvämt. Det blir till ett högt brummande i kupén som inte kan ignoreras. Det hade absolut behövts en sjätte växel i detta läget, dessutom känns bilen lite svajig i motorvägsfart.

För att sammanfatta det hela måste jag säga att jag tyvärr är lite besviken. Av någon anledning hade jag väntat mig lite mer av ett så pass anrikt märke som MG. Visst, i deras marknadsföring framhävs körglädjen som det absoluta argumentet, och visst är den körglad, den lille krabaten! Däremot undrar jag om det är värt att göra avkall på resten av bilen för det. Den nya generationens engelska sportbil känns som en liten japan i fräcka engelska märkeskläder.
Om man söker en bil med attityd som är pigg vid rödljusen, att ha inne i stan – då är detta rätt bil. Tänker du köra timtals i sträck på motorvägen, köra passagerare ofta eller lasta mycket, då råder jag dig att tänka om. För det priset kan du få bättre, men troligtvis bra mycket tråkigare bilar.

Foto och text: Conny Norén

Fördelar
+ Fräck, udda
+ Väghållning
+ Bromsar
+ Låg försäkring
+ Pigg

Nackdelar
– Högt motorljud
– Delvis bristande kvalitetskänsla
– Osäkerhet i servicenät
– Andrahandsvärde

Konkurrenter
VW Golf GTi
Mini Cooper S
Renault Clio Sport
Honda Civic Type-R
Skoda Octavia RS
Seat Ibiza Cupra

Betyg (1-5)
Motor 3
Växellåda 3
Bromsar 4
Inredning 3
Utstrålning 5
Ekonomi 4
Komfort 3

Slutbetyg 3.5