Provkörd: Audi A4 Cabriolet 3.0 V6

Audi A4 Cabriolet är en helt fungerande vinterbil, förutsatt att vinterdäcken sitter på. Vårt test utfördes i oktober, en gränsmånad mellan höst och vinter som likt april månad kan bjuda på överraskande väglag.

Av Martin Ström

Testbilen, en oerhört läcker cosmicgul 3.0 V6, rullade på 215mm breda sommardäck. Eftersom testhelgen bjöd på en hel del snö var det med stor försiktighet som det dyra fordonet framfördes. Bilen är framhjulsdriven som standard vilket gör att den redan vid torrt väglag har en tendens att spinna loss i tid och otid. Treliterssexan är ingen racermaskin men ger definitivt tillräckligt med kraft för att slita ut däcksgummit illa kvickt. Vid det hala väglaget som rådde blinkade varningslampan för antisladdsystemet i stort sett konstant. Systemet gjorde dock framfarten möjlig över huvud taget och fungerade faktiskt mycket bra, framförallt är dess ingrepp mycket mjukt och det spelar ingen roll hur mycket föraren gasar, systemet stryper ändå effekten. Bortsett från svåra förutsättningar för ett riktigt test fungerade bilen utmärkt och ett tydligt habegär växte fram.

På de torrare delarna av testet märktes att karossen är vridstyv och att bilen förmedlar en god vägkänsla. Bilen understyr vid provokation, men är ändå en underhållande färdkamrat. På det hela taget är A4 Cabriolet mer en glidare än en sportbil. Den är ganska hård och stolarna i läder är hårt stoppade men ändå är bilen komfortabel att åka i. Kupén är också mycket ombonad och välisolerad. Bullernivån är förvånande låg för att vara en bil med fällbart tak. Endast ett störande vägljud från bakkanten på dörren noterades. För de som är intresserade av att åka med taket nere även på vinterhalvåret kan meddelas att med full värme och rutorna uppe så går detta utmärkt, medtag bara en toppluva. För riktiga vinterentusiaster rekommenderas dock Audis välkända fyrhjulsdrift. Inredningen på testbilen gick i färgen svart. Det blev väldigt mörkt men också mycket snyggt i kombination med den lättavlästa instrumenteringen som på klassiskt Audimanér lyser i rött. De elinställbara stolarna var klädda med perlnappa som är extrautrustning.

Extra är också tiptronic med möjlighet att växla själv via några knappar på ratten. Ett helt onödigt tillbehör som jag inte kan förstå varför folk vill ha. Lådan är visserligen adaptiv så att den liksom de flesta liknande växellådorna på marknaden ”lär sig” hur föraren kör och sen anpassar sig efter detta. Underhållningsvärdet att växla själv är noll och efter tre minuters test lägger man in läget ”drive”. Sammantaget är inredning snygg, med välbalanserad TT-känsla. Känslan i knappar och reglage är otroligt solid. Kassaskåpskänsla! Stereon är kanonbra och är ett trevligt sällskap vid långkörning. Testbilen var extrautrustad med cd-växlare med plats för sex skivor. Enda nackdelen är att den är placerad i bagaget. Där får man förresten inte plats med så mycket prylar om suffletten är nedfälld men å andra sidan kan man fälla baksätet som ändå inte används på längre turer. Största problemet för baksätespassagerare är egentligen ben- och huvudutrymmet.

Nu längtar vi till nästa test som förhoppningsvis kommer med värmen. Då blir det mer nercabbat och mer härligt morrande V6-ljud.

Text och foto: Martin Ström

Delad nyhet är dubbel glädje!