Hemlighetsmakerier: miljöbil blir miljonbygge

Det börjar likna USA, banne mig! Fler och fler extremskapelser poppar upp i lilla Sverige, och det här blir en du inte vill missa i sommar. Classe Gustafson, bilbyggare och tv-nylle från vilande Mera Motor, jobbar i det dolda tillsammans med Kenny Kyrk och Elvis Häggblom.

Av Bo Lundvang

Det ska sägas på en gång – ett sånt här bygge harvar man inte runt på en vanlig mekar-lön. Och så är inte fallet heller. Men vi börjar från början. Titan Television och TV4+ kom med ett önskemål till Classe Gustafson om att skapa en serie motorprogram med en ny inriktning. Bort med gamla halvtorra Mera Motor, och in med något med lite mer internationell touch. Såpakänsla, action och mer ”live feeling”. Inga problem hälsade Classe, och ritade upp några linjer för producenterna. En del av varje program ska ägnas åt att följa ett bilbygge från originalbil till showvinnare.


Classe är ett känt tryne från rutan, han har gjort en rad säsonger av Mera Motor på TV4+. Det namnet är nu vilande, istället ser du honom under programnamnet Classes Bilstyling.

Handplockat team
Kravet från Classe var att han själv skulle få välja några erkänt skärpta medarbetare till byggjobbet.
– Jag fick friheten att välja det team jag ville jobba med. Jag hade en ganska lång lista på folk eftersom det finns så mycket duktigt folk i Sverige. Allra helst ville jag ha Kenny från Art by Kenny och Elvis på BRL, de har bevisat att de är väldigt skickliga bilbyggare.
BRL släppte trots en tjock orderbok iväg Elvis under fyra veckor, där Elvis själv bjussar på två extraveckor på fritiden. Bara för att det är så himla kul att bygga! Och bygga blir det av. I skrivande stund är det sju dagar kvar innan bilen ska vara klar, och inredningen ser fortfarande ut som en seriekrock på Essingeleden.
Du som hört talas om Kenny Kyrk tänker säkert på hans vassa airbrushkunskaper. Han har ofta fått rollen som sprutmästare, men han hanterar allt som behövs för att bygga om en bil. Alla kunskaper visade sig behövas, från tennspackling, plåt- och glasfiberjobb till elektronik och artistiskt skissande på papper.


Här är lite delar som råkade bli över, när teamet gått över bilen med sina hårda vantar.

Bil för unga
Under våren 2007 var all finansiering bokad och klar, och det är förstås en diger lista på innehållsleverantörer. Toyota släppte ifrån sig en Toyota Prius, hybridbilen som har både bensinmotor och eldrift.
– Målet var att bygga om en miljöbil till något som attraherar unga, berättar Classe.
Ett gott syfte med andra ord. Men frågan är om de unga kommer känna igen vad som döljer sig under all plast och plåt?
– Det finns ingenting på bilen som är orört förutom bakbromsar, motor och växellåda. Vi har varit och kladdat överallt annanstans!


Elvis och Classe funderar på hur sjutton allt ska få plats. 18 tv-skärmar, 14 högtalare, dator och en kartong obestämbara leksaker. Gulp!

Brutalstyling
Det handlar om ”klassisk brutalstyling”, drivet in absurdum. Realcar levererade ett riktigt brett kjolpaket som var anpassat till suven Volvo XC90, som numera är itusågat och förändrat milt sagt överallt. Allt är inte officiellt ännu, men vi kan avslöja några detaljer. Det blir inget neon under bilen, hör på den!
– Neon under bilen är tvärute, garvar Classe självsäkert.
Vidare ska 18 LCD-skärmar rymmas, varav en 37-tummare. Tre 15-tumsbasar, två 8-tumsbasar, nio 6,5-tummare, dator med touchscreen, internetuppkoppling och webbcam. Naturligtvis också 20-tumsfälgar, skodda med breda 245 mm Yokohamasulor. Och så lite luftfjädring på det. Just ja, stolarna som är läckra öronlappade Sparco Circuit har varit nere i Malaysia en sväng för seriös modifiering. Hur smakar aluminiumfärgat läder, kolfibermönstrat läder, röd alcantara och ”kolfibertyg”? Liknande behandling har ratten fått. Micke Wunderbaum på SCE har byggt kolfiberventuri och kolfibersplitter som sätter racetouch. House of Kolor har stått för färgen, som i grunden blir guld-koppar med huv, tak och bagagelucka i kopparflake på svart botten. Motivlacken som Kenny lägger handlar om vulkaner och explosioner. Det har en direkt koppling till bilens scen-namn – Fenix – som är en metafor för återuppståndelse.


Kenny Kyrks vilda skiss på bygget.

Räknar man in alla grejer som ska på bilen landar totalsumman på en miljon spänn. En miljon, kompis! Det får man en stor turbo för! Men den här bilen handlar inte om fart, utan om att en (åtminstone före detta) miljövänlig svensk bil kan ha en gjuten Sema-kvalitet.
Bilen ska snurra runt flitigt under året, både på de största mässorna men även där biltillverkaren själv vill chocka potentiella miljöbilsköpare. Det lär funka!

Hade du ögonen med dig när tv-programmet sändes kanske du hann se en skymt av undertecknad (Bo Lundvang), och den bil vi byggt som Street Xtremes projektbil under 2006 och 2007 – Bastard.

Psst! Så här blev den:

 

Provkörning: Vrålsnabba BMW M3 E92

Sportbilen.se har under en veckas tid fått känna smaken av lyx, sport och komfort. Den heliga treenigheten stavas M3 Coupé!

Av Bo Lundvang

Många, långa och trånande blickar – från de som vet vad det handlar om. Nya M3:an är knappast diskret, men i mångas ögon är det fortfarande en vanlig bil. Men under huven ruvar en explosionsartad V8 på 420 hästkrafter, som varvar högt som en racerbil. Har man lust kan man lämna så gott som alla bakom sig – i ett rökmoln! Bilen väger 1.655 kg, men det är en vikt som bara känns i de snävaste krökarna. Effekten trollar bort kilona när det går mest rakt fram, och det är fasligt roligt att dutta till lite extra vid rödlyset.

Örgasmiska tongångar
Det är något speciellt med högvarviga motorer. Framför allt kommer man väldigt sällan upp i de övre nivåerna, om man inte ger sig fan på att man ska dit. Maxeffekten på 420 hästar ligger nästan så högt upp man kan varva; 8.300 varv. Väl där är det växlingsdags, om man inte kommer av sig på grund av den fantastiska ljudmattan som bilen rullar ut över nejden. Det är smått ”örgasmiska” tongångar ur de fyrdubbla utblåsen, som har en helt annan ljudkaraktär än den metalliskt riviga musiken ur förra modellen. Tungt, bluddrande och ändå med full hals. Tar man en sväng på landet når man med lätthet tre liter milen, miljövidrigt men barnsligt roligt. I normalt bruk var vårt snitt 1,56 liter milen, men då ingick självklart en hel del flin på läpparna. Bilen är inte gjord för att gå lugnt och snällt, den reagerar kraftigt även vid mjukt trampande på högerpedalen.


I´m not worthy! Tänk att plåt, plast och kolfiber kan vara så vackert…

Trendigt vit testbil
Som du kanske hört är vitt årets trendfärg inom bilindustrin, och det var dessutom färgen som BMW valde för alla sina M-modeller på Frankfurt-salongen. Att matcha vit exteriör med ett svart kolfibertak blir nästan för bra för att vara sant. Svart tak får bilen att se lägre ut, och när det består av den dyrbara varan kolfiber med sin lättande funktion (det spar sex kilo) blir valet än mer perfekt. En kombination av stil och funktion är helrätt! När M3 Sedan kommer ut på vägarna blir det utan kolfibertak, den kombinationen finns inte att få. Samma sak om du känner ett behov av taklucka på din E92 Coupé. Visste du förresten att världens alla kolfiberälskare hotas av att Boeing envisas med att köpa upp alla lager till sin flygplansproduktion? Taskigt – men det gör kolfiber till ett ännu mer exklusivt alternativ.

Inte så lätt att trimma
Det som utseendemässigt skiljer den ”vanliga” 3-seriecoupén jämfört med M3:an är två luftintag på huven (varav ett bara är för syns skull), gälar på framflyglarnas sidor, vassare sidokjolar, en liten läpp på bakluckan, fläskig M-front och fyrdubbla utblås. Under huven skiljer det 114 hästkrafter, vilket gör M3 0,7 sekunder snabbare till hundra. Men 335i har dubbelturbo, och där finns det mer effekt att hämta genom att pressa aggregaten en aning. EVOtech plockar ut 375 hästar (original 306) för 1.300 dollar, Dinan hämtar in totalt 384 kusar för 2.000 dollar och Alpina har hittat 360 hästar. Billigt trim, till skillnad från den som vill bygga om M3:an. Men där är basen å andra sidan tillräckligt snabb för de flesta fartdårar!

Nära till Motor-Nirvana
Fötterna på broms och koppling, och avskjutarfingret på startknappen till höger om ratten. Ett dovt morrande och så är motorn igång. Det är ett tungt och pulserande V8-ljud, som gärna hade fått vara ännu mer närvarande. Den metalliska rivigheten i förra modellen saknas, men den fyra liter stora V8:ans sång när den sticker iväg över 8.000-strecket är enastående. Där ovanför finns de 420 hästkrafterna, och det låter race hela vägen hem. En dutt på gaspedalen med Power-knappen intryckt får motorn att vrida sig i en snabb kraftuppvisning. Är svänghjulet svarvat av bomull? Med 265 mm breda baksulor lämnar man rödljuset i ett rökmoln, och ritar svarta streck hela vägen till nästa stopp. Motor-Nirvana är nära!

En ikon
Modellen är en ikon som har ett stort arv att förvalta, och den nya versionen gör rätt för sig. En M3 E92 kommer aldrig glömmas bort i en lada på landet. Men inte helt otippat sitter det ett högt pris på den här sortens levnadssätt, på samma sätt som det kostar mer att bo i slott än i radhus. BMW M3 handlar om att leva livet lite mer än alla andra, och kanske även på bekostnad av andra. Jag tänker förstås på den ohyggliga bränsletörsten som går stick i stäv med de gröna vindar som blåser över bilvärlden. Min snittförbrukning låg närmare två liter milen, men då handlar det inte om någon mjukpendling i 80. Det är praktiskt taget omöjligt att fis-köra en M3. Snittsörplet är 1,24 liter milen om man läser i BMW:s papper, förra modellen drog 1,19 i snitt. Verkligheten ser som sagt lite annorlunda ut om man kör som en M-förare med fradga i mungiporna.

Snabb banbil
Allt handlar om sekunder på Nürburgring nu för tiden, och självklart har M-avdelningen jobbat för att nya bilen ska bli snabbare än den gamla. Trots att modell E92 är tyngre och större än tidigare E46 kapar den tiden med 12 sekunder, totalsumma 8 minuter och 22 sekunder. Kungens favoritbeemer E46 M3 CSL gör samma sträcka på hypersnabba 7:50. En liknande lättad och vässad ny M3 kommer först om ett år eller två, då får vi se hur mycket komfort som får skalas bort för att ta gamla tiden.
Alla som köper en M3 borde tvingas iväg på en racerbana någon gång för att se hur mycket den går att tänja ut. På vanliga vägar hamnar man aldrig i närheten av bilens potential – i alla fall om man försöker befinna sig på lagens sida. Men det är inte så lätt, kan jag meddela. Att lappen ligger kvar i fickan är förmodligen mer tur än skicklighet.

Lättbusad
Väljer man att slå av antispinn-hängslet blir gatan plötsligt en japansk togue, där varje kurva innebär en ny sladduppvisning. Med hjälpsystemen påkopplade behöver man aldrig oroa sig för oväntade kast, BMW har bevisat för mig att bakhjulsdrift kan kännas helt säkert. Jag har kört 3-serie i snömodd på motorväg och aldrig behövt oroa mig för att korsa snösträngar – en gigantisk skillnad från tiden före antispinn då framhjulsdrift var självklart bäst.
Den feta ratten och det stabila uppträdandet tar bort all känsla av osäkerhet, och det är lätt att man känner sig oövervinnerlig. En ganska bra egenskap, om man har i åtanke att det bara är en känsla! När fartdjävulen i mig dyker upp märks dock snabbt att bilen är tung och lite för understyrd för att prestera stordåd i rondellerna. Komfort väger, och det är ingen liten bil vi snackar om.


Funktionellt för två där bak, men visst vill man sitta fram till vänster…

Livskvalitet
Nu när du har fattat att det är dyrt och snabbt, ska du få förstå att M3 handlar om essensen av välmående på fyra hjul. Som motpol för att nå denna insikt hade jag min egen pendlare, en Peugeot 107. Det är en smart men brutaltråkig miljöbil med 68 hästkrafter stark enlitersmotor. Att komma från denna plåtlåda med pinnstol till en skinndoftande massiv kupé från Bayern är ett sjumilakliv. Fyra gånger högre soppaförbrukning, sex gånger högre motoreffekt, åtta gånger dyrare – och som tur var minst femton gånger trevligare. Det är mängder av smådetaljer som gör upplevelsen så angenäm. Väldoftande fåtöljer med nyp på rätt ställe, stereo från himmelriket och uppenbart hög kvalitet på minsta bit. Men det börjar redan utanför bilen.
Med det nyckelfria systemet behöver man aldrig ta ut nyckeln ur fickan, det räcker med att nudda handtaget för att bilen ska låsas upp. Väl på plats i förarstolen skjuter en vänligt sinnad robot fram säkerhetsbältet, för att man inte ska behöva vrida armen ur led.
Växellådan är manuell och sexstegad. I vår kommer en halvmanuell variant med dubbelkoppling. Den lär blir helrätt för M3, jag väljer bort manuella lådan när som helst. Den känns inte särskilt upphetsande med för långa slag för min ultrasportiga smak, och luddiga lägen jämfört med många andra sportbilar. Jag vill kunna snärta in en växel med ett metalliskt klick, är jag för bortskämd?

Fabulös stereo
Om stereomaskinen skulle jag kunna skriva spaltmeter. Bilen är utrustad med ett extra högtalarsystem med namn Professional LOGIC7 för 13.000 kronor. 13 högtalare runt om i kupén får extra tryck genom två bashögtalare på två gånger 70 Watt, toppat av fyra diskanter. Blundar man och vrider på ljudet får man en otrolig rymdkänsla. Det är svårt att tro att högtalarna sitter maximalt någon meter bort, tvärtom får man intrycket av att befinna sig i en konsertsal eller liknande. För ett vanligt konsumentöra som mitt är det här lika bra som Lexus mest svindyra 5.1-system från Mark Levinson, det är bara basen som är lite snällare. Stereon klarar de tyngsta basgångarna och ljusaste diskant-skränet utan att vibrera, och trots halvkvalitativa MP3-låtar tog öronen glädjeskutt. Brutalt, BMW!


Maffiga 19-tummare påverkar inte komforten nämnvärt, däremot utseendet…

Kärlek kostar
Funderar man på att investera i nya M3 shoppar man förmodligen inte med SMS-lån, och således bör man kunna lägga en peng på extrautrustning. Vår testbil kostar 173.000 kronor mer än grundpriset 648.000 kronor, summa 821.700 kronor. Extrapengar som hade gett dig en BMW M3 från -98! Istället blev det extra krydda på en redan ”well hung” bil. Elektronisk stötdämparkontroll för 20.000, larm för 4.700, elektrisk breddinställning av främre ryggstöden för 7.200, parkeringsradar för 6.900, navigation för 25.000, förberedelse för bluetooth-telefon för 7.900, läderklädsel för 20.000 och 19-tummare istället för 18-tummare för 19.300 kronor extra. Kostar mycket och smakar mycket, precis vad det handlar om för M3-köparen.

Text och foto: Bo Lundvang, sportbilen.se/Street Xtreme

Bil: BMW M3 E92 2008.
Motor: V8, 4 liter. 75,2 mm slaglängd, 92 mm cylinderdiameter.
Kraftöverföring: 6-vxl manuell låda, bakhjulsdrift.
Effekt: 420 hk vid 8.300 rpm.
Vridmoment: 400 Nm vid 3.900 rpm.
Toppfart: 250 km/h elektr begr.
Acceleration: 4,8 sek 0-100 km/h.
Mått: 4615 mm lång, 1.804 mm bred, 1.424 mm hög.
Tjänstevikt: 1.655 kg.
Hjul: 19-tums dubbelekerfälgar. Michelin Pilot Sport 245/35/19 fram, 265/35/19 bak.
Bränsleförbrukning: 17,9 l/100 km stad, 9,2 l/100 km landsväg, 12,4 l/100 km blandad.
Koldioxidutsläpp: 295 g/km (120 g/km gränsvärde för miljöbil).
Pris: Från 648.000:- (testbilen 822.000:-).
Garantier: 3 år/8.000 mil fri service, 2 års nybilsgaranti, 3 års vagnskadegaranti, 3 års lackgaranti, 12 års rostskydd, 5 års vägassistans.

Film
Spana in vår ”knatteredaktion” testa bilen. Filmen har setts av 50.000 på två månader!

Peugeorsche från världens ände på Sverigebesök

På väg till Mantorp och Action Meet i somras dök något väldigt konstigt upp i backspegeln. Första tanken var att det måste vara en konceptbil av något slag, så kameran fumlades upp. Inte förrän den hade kört om insåg jag vad det var för något. En Porsche! Ännu mer förvånad blev jag när föraren klev ur och presenterade sig som Fuzzy – från Färöarna!

Av Bo Lundvang

Halvvägs mellan Skottland och Island ligger Färöarna, mitt i Atlanten. Öarna ligger ungefär i nivå med Sundsvall. Det ligger så enormt ”off” att inte ens Google Maps har brytt sig om att ta med vettiga satellitbilder från öarna.
Därifrån kommer bil- och hojbyggaren Sofus ”Fuzzy” Hansen, och hans mål denna sommar var att visa upp sitt senaste bygge på svenska utställningar. Efter en 36 timmar lång kryssning från Färöarna till Norge via Skottland, hade han bara en nätt biltur kvar till Mantorp.
– Det är en svindyr färja, det kostar ungefär 6-7.000 kronor tur och retur, berättar Fuzzy på förvånande bra svenska.


Nedre bakdelen är faktiskt fronten från en Toyota Avensis, trot om du vill. Där utblåsen kikar ut satt dimljusen. 

Sverige är bäst!
Med en syster i landet har det blivit en del semestrande i landet, och här trivs han riktigt bra.
– Sverige är det bästa landet i världen, här får bilbyggarna utrymme för att vara kreativa och visa upp sina bilar. Men det syns att många försöka kopiera den bästa, på Färöarna har jag ingen att inspireras av.
Klimatet är annorlunda på Färöarna, där saknas det utrymmen för motorfolk. Inga banor och inga strippar, något som Fuzzy jobbar hårt för att få fram.
– Alla nordiska länder har sina framgångsrika motorsportstjärnor, men inte vi. Istället för att träna på banor så kör folk för fort på gatan istället. Det är synd, för det finns många som gärna skulle hålla på med bilar istället för vanliga sporter.


Hemknackad hönstrappa. Eller är det kanske en fårtrappa? 

Bra vägar
Det finns knappt en grusväg på Färöarna, och de många kurviga asfaltspartierna kan få vilken fartdåre som helst att kissa på sig av glädje. Tyvärr springer det lösa får överallt, och det är höga böter på att köra över ett. De har nämligen företräde. Saknar man rätt försäkring och studsar ihjäl ett får kan man få betala mellan 1.500 och 3.000 kronor. Råkar det vara en avelsbagge som genererar pengar åt farmaren blir det ännu mer, och är det en tacka med lamm kan man få pynta för alla hennes lamm som är födda de senaste två åren.
– Det kan kosta som en Mercedes eller BMW i slutändan, garvar Fuzzy.
Bilsäsongen är kort, vanliga år brukar sommaren dyka upp den 28 juli. Bara då alltså. Men i år höll värmen (20 grader) i sig i tre veckor, det har aldrig hänt innan. Övriga tider pendlar det lite fram och tillbaka mellan tre och elva grader. Någon snö får de aldrig.
– Man brukar säga att det finns två årstider på Färöarna, en med blad och en utan, skrattar han.


Originalbilen ser bra trist ut i jämförelse. 

Ful bil i grunden
Porschen han har byggt om är en 928 S4 från -91, en rundgullig allround-sportbil med seriösa prestanda. Men utseendet har aldrig attraherat Fuzzy, som valde att bygga om den rejält.
– Helst bygger jag om bilar som är fula från början, det är så mycket lättare att få dem att se bra ut.
Det är inga små förändringar som bilen genomgått i Fuzzys lilla garage under huset i Torshavn. Börjar vi bakifrån så består bakkjolens nederdel av en Toyota Avensis-front, med de hembyggda avgaspiporna stickande ut genom hålen för dimljusen.
– Jättebra att ha en färdig grund om man skulle råka skada den delen, menar han.
Resten är hembyggt. Sidobakrutornas främre del har han delvis gömt bakom glasfiber för att justera bilens utseende från sidorna. Sidokjolarna och dörrformerna är också gjutna i glasfiber, de breddade skärmarna är svetsade i plåt. För att fylla ut bredden ville han ha rejält bred fälgbana där bak, men Scandinavian Carstyling i Danmark kunde ”bara” erbjuda en med 8 cm. Den önskade bredden var 14,5 cm, och det tog ett företag i Kina ett år att leverera dem till hans dörr.


Ser längre ut än den är.

Lurar ögat
Bilen ser galet lång ut i fronten, men Fuzzy lurar ögat genom att ha dragit upp motorhuven en bra bit över vindrutetorkarna. Bilen är inte mer än ungefär sju centimeter längre än original. Frontpartiet är delen som han är mest nöjd med, men också det som krävde mest huvudbry.
– Det svåra är att få en helhet som känns rätt. Jag vill inte att någon ska kunna peka på en detalj och säga att det gör hela bilen, utan allt måste vara synkat.
Framlysena har han lånat från senaste Peugeot 406, och samtidigt snodde han samma bils dimljus och små svarta plastlister däremellan. Allt för att få bilen att se ut som en vanlig fabrikstillverkad bil.
– Ofta gör bilbyggarna lite fel och lämnar för mycket tom yta där fram, det passerar inte lika lätt som en vanlig bil då.
Bakom en glasbit i fronten sitter en kobra, med en röd lysdiod i ögat. Ormen är något som hängt med sen ett av hans mer framgångsrika hojbyggen, en HD som fick namnet Silver Snake. Därav även de motivlackade tärningarna på bilens vänstra sida, som landat på dubbla ettor – ”snake eyes”.
På insidan har han inte gjort någon förändring, än i alla fall. Han funderar på att sälja bilen för att få loss pengar till ett nytt bygge han håller på med, som naturligtvis blir något alldeles särskilt även det.
– Jo, jag håller på och breddar och förlänger en Corvette Stingray. Den blir fem meter lång och två meter bred (446 cm lång och 177 cm bred original, red.anm.), och ska ha en jättelik instrumentpanel från Mazda 929 från 70-talet nån gång. Sen har jag ett par hojar i huvet som jag vill bygga, de kommer bli totalt annorlunda och extrema!


Här finns inget att tillägga, interiören är en behagligt inbodd original-lya med plats för fyra. Långfärdskomfort och sport på samma gång. 

Ingen Supra
Fuzzy hann utöver Action Meet även med en sväng till Street Cars Summer Fest, men det är responsen på gatan som han minns allra bäst.
– Folk var som galna, de sprang ut mitt framför bilen för att plåta. Helt sanslöst! De flesta gissade att det måste vara en japansk bil, förmodligen en Supra, skrattar han.
Men Fuzzy har lämnat kvar Porsche-loggan där bak, för att ge folk en ärlig chans. Och det är först när folk ser den som bitarna faller på plats. Två ridande poliser stoppade honom och ville veta mer, deras enda kommentar var ”ball bil”!
Hemma på Färöarna ses han på med blida ögon från myndigheterna. Han är numera god vän med Bilprovningen, som många byggen senare har förstått att det inte handlar om några trafikfarliga modifikationer.
– De är väldigt noga med att allt under skalet och all teknik ska vara original, kosmetiskt är det betydligt friare.


Motorn är orörd, men välputsad. Över 300 hästar räcker fint när 80 km/h är maxfarten på vägarna, och trafikpoliserna är av den arga sorten! 

Top Gear-besök
Hans garage ser ut som om ett flygplan har kört rakt igenom det, förklarar han. Det är alldeles för litet, och han saknar många nödvändiga verktyg. När lokala tidningen skrev om hans Porsche löd rubriken ”Bil gjord med nyptång och hammare”, vilket stämmer ganska bra. När ett verktyg saknas så bygger han det, så golvet runt bilen är fylld med hemsvetsade verktyg och nycklar av olika slag.
– Tidigare i år var ett reportageteam från Top Gear här för ett Gallardo-test, då hälsade de på mig i garaget, berättar han. De kunde inte fatta att jag hade fått ihop bilen med de här verktygen!
Besöket var självklart när de ändå var på Färöarna, det är nämligen ingen annan som bygger om bilar. Sofus Fuzzy Hansen är en kändis som alla har koll på. Men han har fått ett rykte om sig att vara en riktig playboy, med alla fräna fordon han omger sig av.
– ”Stackars barn och familj” säger dom, haha! Det kunde inte vara mer fel, mina ungar är jättestolta över mig och önskar att jag hade möjlighet att skaffa ett större garage så jag får plats med mer än en bil åt gången, berättar han. När det är ett större evenemang är alla väldigt spända över vad idioten ska dyka upp med för fordon.


Hålborrade handtag för show, inte för att lätta! 

Mångsysslare
När man bor på en ö mitt ute i Atlanten får man sysselsätta sig med lite av varje, och det stämmer i högsta grad på Fuzzy. Utöver att bygga fräna motorcyklar och bilar driver han också en restaurang med pub och café. Och när en ny rörelse ska dra igång är han där och hjälper till med interiördesignen. Vid konserter är det Fuzzy som bygger scenen, och när nån ska ha möhippa eller gifta sig är han chaufför i sin ombyggda bubbla med Rolls-front. Sen sjunger han förstås på festen!
Och om nu någon hade fördomar om vad man äter för något på en så avlägsen plats så ska vi bekräfta dem nu. På frågan vad han har för favoritmat så blir svaret blixtsnabbt ”lammskalle med potatis och salt”. Och som av en slump var det precis vad han skulle sätta i sig när vår telefonintervju var avklarad.
– Jo, det ligger ett par skallar här i grytan och tittar på mig, ha ha!

Peugeorsche-fakta
Bil: Porsche 928 S4 -91.
Ägare/byggare: Sofus ”Fuzzy” Hansen, Torshavn, Färöarna.
Motor: Vattenkyld 5,0l V8, 316 hk vid 6.000 rpm, 430 Nm vid 3.000 rpm.
Prestanda: 0-100 cirka 6 sekunder. Toppfart cirka 270 km/h.
Vikt: 1.580 kg.
Transmission: Automatlåda. Motor fram, drivning bak.
Interiör: Original.
Exteriör: Hembyggt widebodypaket, hembyggd hönstrappa, hembyggd bakvinge, hemlagd airbrushmålning. Framlysen från Peugeot 406, bakkjol Toyota Avensis (front).
Fälgar: 18” kromade, 12,5 tums bredd bak.
Däck: Pirelli Pzero 255/45/18, Dunlop 225/45/18 fram.
Sponsorer: Inga.
Tack till: Besiktningsgubbarna på Färöarna, firma Maria Pålsen, lackfirman Hja. Froa.

BILDER


En kobra med lysande röda ögon frontar Fuzzys bygge. 


Kromade bakfälgar med megaläpp på 14,5 cm tog ett företag i Kina ett år att få över till Färöarna. 


I profil ser man hur bakrutan kortats av i framkant. 


Med ett manga-aktigt superflin är det kanske inte så konstigt att en del gissar att det är en ombyggd Supra. Formerna är av egen Fuzzy-design. 


Fuzzy gör allt själv. Målar, bygger i glasfiber, böjer plåt, äter lammskallar. 

Porsche 928-fakta

Mellan 1978 och 1995 tillverkades den snabba GT-vagnen 928, bestyckad med en mullrande V8-pjäs. Den första motorn var på 4,5 liter och 219 hästar, upp till 5,4 liter och 345 hästkrafter i slutet av produktionen. Uppskattningsvis 61.056 exemplar såldes, med rejäla tapp de senare åren. Många menar att modellen skulle toppa Porsches modellprogram, men de flesta håller ändå den klassiska 911:an högre. Nioelvan är en svårkörd sportbil när den pressas hårt, och har betydligt sämre långfärdsegenskaper än 928.
Trots det betydligt större urvalet av komfort- och lyxdetaljer i 928 är den lika snabb på bana som alla 911:or utom 964-generationens Turbo. 928 har högre vikt, men bättre viktfördelning och mer effekt, det gör susen vid bankörning.
Sammanfattat är 928 en lysande kompromiss, en perfekt allroundbil för den som jagar både prestanda och komfort. Begagnatpriserna i Sverige har förstås ett stort prisspann mellan 40.000 och 240.000 kronor, beroende på årsmodell och skick. Gemensamt för de flesta är att de gått många mil. Ett gott intyg på att bitarna var av god kvalitet!

Färöarna-fakta

Landet är en del av Danmark, men de har ett eget parlament och egna lagar. Sedlarna är unika för Färöarna, men man använder danska mynt. Inte mer än 48.000 personer befolkar ön. Färöarna är en samling av 18 öar, de flesta sammanbundna med underjordiska tunnlar sedan tidigt 90-tal.
Det finns gott om pengar, men en extrem skatt på lyxbilar har effektivt satt stopp för alla roliga bilar. Skatten på motorcyklar är betydligt mindre än den för bilar, så även ungdomar har råd med snabba sporthojar. Det visar sig dessvärre även i olycksstatistiken, det är många olyckor på tvåhjulingar varje år. För fem år sedan var Fuzzy nästan ensam hojåkare, nu finns det minst 500. Bilen är oftast en fråga om att ta sig mellan två platser, och inget mer. Mängder av småbyar ligger utspridda över öarna, och det är rejält glest mellan affärerna.
Trafikpolisen är stenhård, och man blir lätt av med körkortet. Som tur var är bussnätet väl utbyggt …

Färöarna i siffror

Längd från norra ön till södra: 118 km.
Väglängd: Totalt 600 km.
Medeltemperatur på vintern: 3 grader (köldrekord -12,9 grader).
Medeltemperatur på sommaren: 11 grader.
Genomsnittlig bergshöjd: 300 meter över havet.
Högsta berget: 882 meter.
Längsta avstånd till kust: 5 kilometer.
Folkmängd: 48.344.
Källa: Wikipedia.