Under X-Treme Speed Festival i Västerås den 14-16 juli genomförs en tävling av det mer udda slaget – snabbast till 500 och 1.000 meter! Vi har luskat lite i tävlingens historik.
Av Bo Lundvang
Lennart Lindström har arrangerat stående och flygande kilometern fyra respektive sex gånger tidigare, och det är två helt olika tävlingar. Stående är lättare att genomföra, eftersom det krävs en kortare raksträcka. Stående betyder att man står still, kör en kilometer rakt fram och inom 30 minuter kör man samma sträcka tillbaka. I flygande kilometern har man två kilometer på sig innan den uppmätta sträckan börjar. Där blir naturligtvis hastigheterna skyhöga i rätt bil. Efter den tidsbedömda kilometern följer två ytterligare kilometer för att man ska sakta in. Samma väg ska köras tillbaka (fast på rätt sida vägen förstås) för att jämna ut eventuella höjdskillnader som kan påverka hastigheten. De båda hastighetsnoteringarna slås ihop och delas på mitten. En halvmil på raken är inte lätt att hitta, och speciellt inte en utan telestolpar och murar för nära inpå.
– Vi fick använda Årstarakan på riksväg 150 innan de byggde en rondell mitt i vägen, berättar Lennart.
Polisen spärrar av den allmänna vägen under tävlingsmomentet, på samma sätt som de kan spärra av en hel stad när det till exempel är en cykeltävling. Tävlingen är sanktionerad av Svenska Bilsportförbundet, som via FIA kan klassa en tävling som ett världsmästerskap. Varje tävling arrangeras av en SBF-ansluten klubb. Vid en FIA-tävling trillar anmälningsavgiften iväg uppåt 1.000 Euro per bil, fast så har man förstås chansen att titulera sig världsmästare efter det. Sveriges snabbaste är Björn Carapi i sin DeTomaso Pantera, som körde 319 km/h i snittfart på en raksträcka utanför Falkenberg för åtta år sedan. Som kuriosa kan berättas att teamet nådde galna 353 km/h på Bonnevilles Salt Flats 2003.
Tävling för vem som helst
I Västerås är det dock stående kilometern som gäller, och vem som helst kan ställa upp.
– Ja, man behöver inte ens ha bilen inregistrerad om du frågar mig, säger Lennart. Det räcker med att du bevisar vilken motorstorlek du har, antingen genom papper eller om du kör en standardbil. Jag är mest intresserad av en spridning över klasserna.
De olika klasserna beräknas i cylindervolym och om du använder någon form av överladdning, alltså turbo eller kompressor. I en del klasser saknas det helt deltagare, vilket öppnar för lättplockade rekordnoteringar i de officiella papperna. Men för att få tiden noterad av SBF krävs en bilsportlicens i till exempel rally, dragrace, rallycross eller racing. De övriga får nöja sig med att skryta för sina kompisar om tiden!
Utöver bil med säkerhetsbälte och däck som klarar de förväntade hastigheterna behöver föraren en enkel inomhusoverall av tyg, hjälm, skinnhandskar och skor som inte innehåller plast. Lennart har varit med om att bilar har fått punktering på halva vägen, så visst är tävlingen förenad med fara.
Så här går det till
Tävlingen börjar med att bilen ställs tio centimeter från startlinjen. Det är fritt att starta när man vill, ingen ”julgran” säger till när det är dags. Mätningen sker via Vägverkets laserutrustning, som garanterar sträckan med plus eller minus en halv centimeter. Flygfält som den i Västerås har grov beläggning, så det är ingen större risk att det saknas grepp om det bara är torrt. Däcktypen är av underordnad betydelse, men vid regn kan slicks förbjudas.
– Vill man bränna däck innan man kör iväg så varsågod, men det kan lika gärna bli halare om man kör på vanliga gatsulor, berättar Lennart.
Säkerheten är i det närmaste total på den helt öde raksträckan, man kör bara en och en åt gången. Tider uppmäts för både 500 och 1000 meter, så har man tur kan man klämma två rekord på en gång.
Många svenska världsrekord
Sverige stoltserar med 10 världsrekord i stående kilometern, ett på flygande samt tre på långa lopp – bland annat Saab 9000 Turbo på Talladega-banan med en snittfart på 213,299 km/h i 100.000 km. I utlandet arrangeras dessa riktiga värstingtävlingar på ovalbana. 50.000 km-tävlingarna rullar 8-9 dagar i sträck, och det brukar vara 20 förare som delar på varje bil. Så galet blir det inte på Västerås Flygplats den 14-16 juli, men en härlig show lär vi i alla fall få se!