Hur börjar man med drifting?

Drifting blir allt mer populärt, den fartfyllda sporten lockar till sig både unga och gamla – antingen som åskådare eller som förare. Från början kommer drifting från Japan och sporten började som ett rent nöje. Förare driftade nerför branta bergsvägar som underhållning och så småningom fick andra nys om vad som pågick på vägarna under kvällarna. Informationen kom även fram till polisen som satte stopp för tävlingarna och många gånger var det omöjligt att ordna ett driftingevent om det inte skedde i största hemlighet. Men intresset svalnade inte trots förbudet, och det var en av orsakerna till att man började arrangera drifting under mer ordnade förhållanden – på racerbanor.

I Sverige ordnades den första tävlingen i drifting 2005 och sedan dess har intresset för sporten ökat. För att själv kunna börja tävla inom drifting finns det en del krav som måste uppfyllas. En förare måste vara minst 16 år gammal (det går dock att få åldersdispens) och ha ett körkortstillstånd, men man behöver däremot inte ha ett giltigt körkort eftersom man gör ett förarprov specifikt för sporten. Man behöver även en licens för att få tävla.

I Sverige finns det två klasser för drifting; Pro Int och Modified. Pro Int är den högsta klassen och den kräver en godkänd skyddsbur, hjälm och overall. Kör man i den här klassen får man trimma motorn med överladdning som kompressor eller turbo, men man får inte använda lustgas. Modified kräver ingen skyddsbur, däremot måste man ha hjälm och heltäckande kläder när man kör. Kläderna behöver däremot inte vara godkända overaller.

De flesta som börjar tävla inom drifting i Sverige gör det inom Modified-reglementet för att sedan, om intresset och kunskaperna sitter där – avancera till Pro Int. Det är ingen dum idé att börja med att ansluta sig till någon av alla de motorklubbar som finns där ute i landet. Där kan man få värdefull information om hur man går vidare med licensansökningar och vilken utrustning som behövs. Förbundet Svensk Bilsport samordnar alla klubbars information och det gör dem enkla att hitta. De ordnar också utbildningar för personer som vill jobba som funktionärer under driftingevents.

Precis som med alla andra sporter krävs det övning för att man ska bli bra på drifting. Ju mer man kör desto bättre blir ens förmåga att hantera fordonet i alla situationer, och därför behöver man många timmar på banan för att nå proffsnivå – värt att nämna är att många tränar flitigt på dataskärmen.

Kostnaderna för att börja med drifting beror förstås på ens ambitioner. Är man en nybörjare går det bra att börja med en billig bakhjulsdriven bil som man rensar ut för att vässa förhållandet mellan kilo och effekt. Svetsdiff fungerar utmärkt på sin prova-på-bil, men allt eftersom man blir bättre på rattandet lär det snart komma en kraftig längtan efter att kunna vrida ratten lika mycket som proffsen, och att vässa chassiet med coilovers.

Det kostar också att delta i driftingevent – för att inte tala om däckkostnaderna som kan äta en stor del av budgeten! Många kör på begagnade däck till en början, men de med ambitioner behöver färska semislicks som är många gånger dyrare.

Förslag på billiga driftingbilar: Volvo 240/740/940 Turbo, Nissan 200SX, BMW 3-serie.

Många som börjar med drifting är själva inbitna fantaster av sporten och följer gärna dem som kör på professionell nivå. Har man ett bredare motorsportintresse och vill ha betting tips när man spelar på odds, finns ett flertal sajter som samlar detta.

Är du mer intresserad av att fördjupa dig inom drifting kan du läsa på Driftzone eller Drifting.se.

Delad nyhet är dubbel glädje!