Gatans tungviktsklass: DTM-bling

Mercedes S-klass coupé var något av det grymmaste man kunde köpa 1993. En uppblåst sportcoupé som gick att få med enorm V12-motor, och ett inferno av elektronik. Kazwans version tycks ha kört vilse och hamnat på en tysk racerbana! 

Av Bo Lundvang

Från krigsskadad flykting i Baghdad till guldhandlare i Västerås; Kazwans bana har varit spikrak från botten till toppen. Hans nya liv bär inga spår av misär eller krig, men fötterna står fortfarande på jorden – när de inte stampar pedaler i en DTM-breddad Mercedes.
Den här maskinen kostade närmare två miljoner ny, och det var en ohygglig summa pengar i början av 90-talet. Utbudet av sportcoupéer med närmare 500 hästkrafter var inte lika stort som idag, och det blev inte särskilt många tillverkade exemplar heller.
Köparen var en välbärgad italiensk affärsman, som förmodligen inte nöjde sig med något annat än det bästa som fanns just då. På den tiden var en stjärna i fronten inte ihopkopplat med sönderrostade dörrar och tippande småbilar, utan ren och skär lyx.

Autobahn-racer
2001 importerade Kazwan bilen, och körde hem den i ett stort rosa lyckorus.
– Vilket monster den är på Autobahn! Det gick så fort att köra hem så jag fattar det knappt, flinar Kazwan som tycker att det tyska motorvägsnätet borde byggas ut norröver.
Väl hemma började planer på att bygga om bilen att gro. Drömmen handlade om att ha en bil som ingen annan i hela världen har.
Kazwan tog kontakt med en gammal kändis i bilbyggarkretsar – Ari Koskinen, och förklarade vad han var ute efter. Ari gick vidare till en annan Ari med efternamnet Harjunpää, som skissade ner idéerna till pappersformat.
– Jag ville att den skulle se ut som en banracingbil med DTM-stuk, berättar Kazwan.

Långjobb
Skissen blev en klockren hit, och Kazwan tryckte på ”start” på en gång. Linjerna blev nästan identiska med den CLK DTM-bil som både plockat pokaler på racerbanan och funnits till salu för vanligt vägbruk. Tävlingsbilen som Christijan Albers körde hade en 470-hästars V8-motor, Kazwans jättemaskin har 464 hk och V12. Visserligen väger den ungefär ett ton mer, men varken muller eller vrid saknas!
I och med att Koskinen alltid lägger ner hela sin själ och lite till i sina bilbyggen tog det sin lilla rundliga tid att få bilen färdig. Det är inte tal om några formgjutna glasfiberdelar i massupplaga, utan handknackad plåt och en produktionstid av typen ”inte under den här säsongen i alla fall”.
Men Ari, varför krångla med plåtbygge när det är så mycket smidigare med glasfiber?
– Jag tror att många vill ha sina bilar ombyggda i plåt för att det känns mer som en originaldel, och för att det är mer av ett traditionellt hantverk. Men stötfångarna runt om och sidokjolarna gjorde jag i plast eftersom det är enklare att reparera, menar han.

Kapad Mercedes
Ari står bakom många byggen, han var med redan under tidigt 80-tal när alla skulle bygga Volvo med måsvingedörrar och Testarossa-breddning. Ett av hans första byggen var en splitter ny fyradörrars Mercedes som han satte kapen i samma kväll. Strax därefter rullade en tvådörrars cabriolet-version ut ur garaget!
– Jag for land och rike runt på utställningar i mitten av 80-talet, men till slut fick jag nog av allt det där, berättar han.
Många av oss som hört talas om Ari Koskinen uppfattar honom nog som en doldis, men det är inget medvetet val.
– Numera har jag mest jobb med att laga bilar som jag byggt under åren, de kör som sjutton med mina gamla byggen, skrattar han.

Tågmek
I vanliga fall jobbar han med reparationer av betydligt större fordon, nämligen tåg som fått skador vid påkörningar. Jämfört med det är en Merca inget annat än finmekanik!
Förmodligen finns det Mercedes-fanatiker som skakar av vrede när någon sätter vinkelslipen i en dylik blivande klassiker, och visst är det uppåt väggarna tokigt att DTM-styla en tung kryssare som den här. Men ändå är formerna intressanta, kanske just för att det inte är någon utflippad crazy-styling, utan rena prestandalinjer. Det enda som inte riktigt funkar är låtsas-takscoopet med Mercedes-stjärnan.
– Det är väl enda grejen som jag inte är så nöjd med, men kunden har ju alltid rätt, säger Ari.

Spaciöst värre
Inuti är det knappast någon utrymmesbrist.
– Jag kallar den tre rum och kök, skojar Kazwan.
Det enda strulet är att ta sig in i baksätet, väl där sitter man som en kung. Något mittensäte finns förstås inte. Där lägger man armbågen, eller ställer skumpan. Knappar styr elstolarna, och man kan till och med styra nackstödet elektroniskt.
Det syns att inredningen har några år på nacken, det har tack och lov hänt en del med design sedan början på 90-talet. Det är också den del av bilen som Kazwan jobbat minst med, men där blir det som vi nämnt en rejäl skillnad till påsk 2009. Men sälja bilen, det gör han aldrig. Eller jo förresten, om någon slevar upp ett par miljoner kan han förstås tänka sig att slita sig från älsklingen.
– Usch, jag vill inte ens tänka på hur mycket jag har lagt ner på bilen, suckar han.

Megasulor
Fälgarna hör till de dyrare delarna som införskaffats. En lokal firma hjälpte honom att beställa dem från Japan, med specifika krav på bredd och utförande. Det kan få priset att kila iväg en aning.
Först gick det inte att klämma Kazwan på priset, men till slut ändrade han ”som en hel bil” till ”under 100.000 kronor i alla fall”. Det krävdes specialbyggda fälgar för att matcha bredden bak utan att använda världens bredaste spacers.
Däcken mäter vansinniga 345 mm, samma bredd som Diablo, Jaguar XJ220 och Ferrari Enzo. Den enda produktionsbilen i världen som har fetare sulor är Bugatti Veyron, som ju alltid ska vara värst på allt. Koenigsegg har fjuttiga 335:or, vilka cykeldäck …

El-saxdörrar
Ett av de mer krångliga jobben under bygget var saxdörrarna. Det fanns inga färdiga kit på marknaden till den här udda bilen, så det var bara att börja bygga en egen lösning. Och det blev verkligen något helt eget, eftersom de är elektriskt styrda.
Vingliga saxdörrar som inte tål vind och kräver hårda arbetsinsatser från de åkande går fetbort, men när dörren svingar upp både snabbt och stabilt med en knapptryckning är det en annan femma. Motorerna som driver kalaset kommer från båtvärlden, och består av hydraulpumpar med olja som är gömda i bagaget. Ett grundligt genomfört jobb som man sällan ser i dagens stylingvärld! Allt är godkänt och besiktat, och i Vägverkets databas står det klart och tydligt ”försedd med saxdörrar på båda sidorna”.

Fat living
Kazwan är en kille som lever ut sina drömmar på ett synnerligen amerikanskt sätt. Hårt arbete har en förmåga att betala sig i slutändan, och han har verkligen plöjt ner all energi i sin butik där han säljer guld och smycken i centrala Västerås.
Han skulle kunna vara en snubbe ur vilket Miami Vice-avsnitt som helst, med en skön attityd och inga hämningar när det gäller show-off. Guldsmycke i tanden, fet länk runt halsen och ett garage bestående av både BMW X5, Mercedes S-klass och hobbybilen på bilderna. Och ändå är han så jordnära, helt utan översittarstil.
Men de som bara ser honom cruisa tungt genom stan med hård arabisk musik och kromad armbåge utanför rutan placerar honom förmodligen i ett fack. Det rör honom inte i ryggen, folk får tycka vad de vill. Helt rätt om du frågar mig!

Tunga fakta
Bil: Mercedes S600 Coupé -93.
Ägare: Kazwan, Västerås.
Byggare: Ari Koskinen, Västerås.
Motor: 6,0 liter V12.
Effekt: 464 hk ++.
Tjänstevikt: 2.360 kg.
Fälgar: 20-tums Superstar Lodio Drive, tredelad splitfälg.
Däck: 345/20/20 bak, 285/30/20 fram.
Avgassystem: 4-dubbelt från Ferrita.
Exteriör: Plåtbreddad med DTM-stuk. Customhuv med luftutsläpp. DTM-front i glasfiber med LED-ljus, Bi-xenon-ljus, förlängd bakkjol i glasfiber. Customtillverkad tredelad bakvinge med bromsljus. Faceliftad med nyare bakljus. Elektriska saxdörrar.
Interiör: Original med dubbla sidorutor.

Delad nyhet är dubbel glädje!