Slank elegans med klös: BMW 335i Coupé

Vi provkör nya 3-seriecoupén längs slingriga vägar i Österrike. Motoriserad med den välkända sköna treliterssexan – vässad med hjälp av dubbla turbo! 306 hästar som ger en försmak av nästa BMW M3.

Av Bo Lundvang

BMW och smärta coupélinjer, en självklar och beprövad kombination. Men en Bayersk bensinare med dubbelturbo? BMW-nördarna biter sig i läppen och grymtar. ”BMW:s raka sexor som stått pall mot allt överladdat junk från Japan!”
Sorry, tiden står inte still, allting utvecklas. Och visst var väl klivet till Bangle-design större än klivet till turbo? Det var inte så länge sedan BMW överladdade friskt, senast i lyxåket 745i på 80-talet och förstås i lilla klassikern 2002 som alla hyllar idag. Alla som haft chansen att åka eller köra en Alpina B10 biturbo vet hur bra kombinationen är, nu finns det som BMW original. Jubla, vetja!

Det börjar bli en vana – folk har mest åsikter om BMW bakifrån. Min första tanke när jag såg den var tyvärr ”åh nej, det ser ut som en Saab”. Gissningsvis växer designen gradvis, resten är ju så förbaskat rätt.

Snabb som M3
Med turbo har man trollat fram ett bottenvrid som heter duga. 400 Nm från 1.300-5.000 rpm, det är fakta som talar för sig själv. Och prestandan till 100 kan väl heller ingen klaga på, blott 5,5 sekunder. Det är lika snabbt som en taklös M3 E46 (coupé kapar 0,3 sekunder).
Vi var åtta representanter från svensk motorpress som hade den stora äran att pressa ekipaget i tröga uppförsbackar i Alperna – och åka fritt fall när toppen var nådd.
Världslanseringen av BMW 335Ci var en femveckorshistoria som väl knappast undgick någon myndighetsutövare i trakten. Redan på flygplatsen möttes vi av en polis som berättade att en hastighetsöverträdelse på 40 km/h kostar 2.000 Euro. Dyra smilgropar! Det la ett visst lugn över gaspedalen, men när sikten var fri från kossor och gömställen fick bilen bekänna färg.


Serpentinvägarna i södra Österrike erbjuder hårda tester på kringlans funktion.

Manuellt svänger
Vi kunde snabbt konstatera att bilens prestanda göms undan av den otroligt tysta kupén, och av den superskickliga automatlådan. Fantastiskt smidiga växlingar, men man tappar sportkänslan. Växelpaddlar på ratten finns, där man växlar upp om man drar någon av paddlarna emot sig, och ner om man trycker någon av dem ifrån sig. Inte som andra paddelsystem, till exempel BMW:s egen SMG-låda där höger paddel växlar upp, och vänster ner. På det här viset kan man äta en kebabrulle genom chikanen och ändå sköta växling åt båda hållen med samma vante. Känns bara konstigt, och jag saknar dessutom adrenalinhöjande mellangas vid nedväxling, som t ex Audi bjuder på. Ja, och Ferrari då.
”Släng hit en manuell” blev ordern när jag och Anders från Plaza Magazine skulle välja bil testdag två. Med manuell pinne är känslan helt annorlunda, och det var med stor njutning vi körde med nedvevade rutor genom de långa tunnlarna i Sydtyrolen och varvade motorn. 7.000 varv når man innan varvstopp, det är lika mycket som det låter bra.

Kurvtagning är ingen match för 335 coupé, den slinker lätt och ledigt genom varje böj, men nog känner man av de 1,6 ton som bilen väger. Trots hård press och hög fart i kurvorna störs man inte av någon under- eller överstyrning, den beter sig ovanligt neutralt. Ligger man på för hårt med gasen och har stängt av antisladd så skapar man rökmoln, precis som det ska vara i en skoj bil. Men det ryker bara från ett däck, någon effektiv diffbroms får man inte till det här priset. Något ska nämligen sparas till värstingen i familjen. Men tro mig, det här räcker kalasbra! Många gånger under resans färd kittlar det i maggropen, och vi delar positiva åsikter om bilens beteende på vägen, ljudet ur den sköna sexcylindriga pjäsen och den förvånansvärt jämna effektkurvan. Någon turboknuff är det inte tal om, det hörs inte ens något vinande. Motorn har ingen särskild spets, så man får leva på ljudet istället. Aggregaten aktiveras redan vid 1.400 varv, och hänger med hela vägen upp. Maxeffekten 306 hk ligger ända uppe vid 5.800 varv, medan maxvridet 400 Nm återfinns vid 1.300-5.000 rpm som vi tidigare nämnt.


19-tummare lär bli rejält stötigt! Men är det show så är det…

M3-försmak
Bilen är som en mjuk försmak av kommande BMW M3. Ungefär lika snabb som förra M3, men följsam och snäll i känslan. Det saknas ryt i avgassystemet, och hur dumt det än låter hade det inte varit fel med ännu mer effekt. Det är lätt att bli bortskämd i det övre segmentet, och som bekant vill mycket ha mer. Men att nya twinturbo-beemern skulle bli lätt att trimma tack vare aggregaten, det vill inte BMW:s tekniska representant på plats kännas vid. ”Det klarar inte motorn” sa en herre som förmodligen bör förbli anonym. Forna trimmare har visat att den bayerska sexan är god för betydlig mer klös än original! Att det sen käkas en och annan bakaxel och låda på vägen, det hör till spelets regler. Men motorn är definitivt inte den svaga punkten. Jag gissar att trimmarna kan erbjuda 40 säkra hästar extra för 10.000 kronor lagom till jul. Nån som törs sätta emot?

Allt man behöver
Trots coupémodellens snabbt sluttande taklinje bak finns det gott om huvudutrymme. Det har man löst genom att montera stolarna lägre än i kombivarianten. Dessvärre kan man bara klämma in två personer, bilen är strikt fyrsitsig. Det ger förstås en extra touch av lyx, men vad säger kompisen som får stå kvar i regnet och gråta? Större problem har man väl stött på, och BMW är faktiskt förarens bil.
Bilens insida har det mesta man önskar sig av en ny dyr bil. AV-uttag för att jacka upp sin iPod till stereon är standard, liksom en väldigt trevlig betjänt som sträcker fram bältet åt både dig och din närmaste passagerare. Som extrautrustning kan man få ett system som känner av om du har nyckeln med dig när du tar i bilens handtag. Du behöver aldrig ta upp den ur fickan, det räcker med att kliva in och trycka på startknappen. Standard är dock att du klämmer in nyckelklumpen i ett hål i instrumentbrädan och avfyrar ett tryck på START.
Tyvärr finns ingen laddtrycksmätare som visar när turbon laddar, och hur mycket. Turbon verkar i det osynliga, varken hörs eller syns. Och särskilt mycket soppa verkar det inte behöva gå heller. Våra tunga gasfötter i Alperna gav ett snitt på 1,47 liter milen.

Teknikspäckat
Vill man kan man få den nya så kallade ”helljusassistenten” till coupén, den växlar med hjälp av en smart kamera själv mellan hel- och halvljus. Andra ljusnyheter är att bi-xenonlampor är standard, liksom de fyra corona-ringarna som vi brukar kalla ”angel eyes”. När vi ändå pratar lysen så kan LED-ljusen bak nämnas. Dioder tänds fortare, går sönder mer sällan och syns på längre håll än vanliga lampor. Baklysena ser dessvärre ut som de på Saab 9-5, men man vänjer sig väl.
Får man punka kan man börja med att sluta leta efter reservdäck, för det finns inget. Inte på burk heller, och ingen kompressor. Däcken har ”nödgångsegenskaper” vilket betyder att de går att köra i lägre fart till en däckverkstad.


Turboaggregaten på 335i är väl dolda under plast och slangar.

Motorerna
Till Sverige kommer två motoralternativ, 2,5-liters sexa (från 326.000:-) och 3,0-liters (från 418.000:-). Lilla motorn erbjuder 218 hk och inga turbosar, den stora motorn 306 hk och två små arga turboaggregat. Kanske får vi del av den övriga motorfloran framöver, alldeles säkert via privatimport. Då finns det även en 330i (272 hk inga turbo), 330d (3,0 liter diesel 231 hk/500 Nm) och 335d (3,0 liter diesel 286 hk/580 Nm!).

Text och foto: Bo Lundvang, sportbilen.se

Bil: BMW 335i Coupé
Motor: 3,0 l rak 6-cyl med 2 turbo
Effekt: 306 hk vid 5.800 rpm
Vridmoment: 400 Nm vid 1.300-5.000 rpm
Växellåda: 6-vxl man/aut
Vikt: 1.600 kg / 1.615 kg
Bagagevolym: 430 liter
Prestanda 0-100 km/h: 5,5 sek / 5,7 sek
Toppfart: 250 km/h
Elasticitet 80-120 km/h på 4:ans vxl: 5,2 sek
Hjul: 225/45-255/40 R 17. 8×17 fram, 8,5×17 bak.
Längd/bredd/höjd mm: 4580/1985/1395
Pris: Från 418.000:-

Delad nyhet är dubbel glädje!