Ingen STandard-Focus

Mot slutet av januari kan Ford-fantaster gotta sig åt en extra ärtig Focus. Med korta efternamnet ST (Sports Technologies) nafsar man forna superfocusen RS i hälarna, men man når inte ända fram. Det är inte meningen heller. Istället spöar man lillebror Fiesta ST med goda utrymmen och stabilare känsla. Nya RS finns bara i drömmarna än så länge!

Av Bo Lundvang

Vi provkör nya Focus ST på rätt mark. Formel 1-banan Paul Ricard HTTT (High Tech Test Track) i södra Frankrike ger oss chansen att pressa bilen såväl på bana som kurviga landsvägar. Bansträckningen vi fick använda räckte för att nå farter upp emot 180 km/h, men ST är roligare i lägre farter med många svängar. Men det är inte fråga om en busbil som kompromissat med komfort eller användbarhet, istället är det en välutrustad bil i GTI-klassen.
Bilen är framarbetad av Fords entusiastiska Team RS, skyldiga för många roliga bilar under blå flagg. Men det är ingen numrerad serie som RS, utan en självklar fortsättning på Fiesta ST som kom förra året. Focus RS kommer med all säkerhet i värre tappning, men det dröjer. Får vi önska oss fyrhjulsdrift, eller är det för mycket begärt? Du som gillar friluftsliv och Ford blir säkert glad över nyheten att Focus kommer som Coupé-cabriolet (plåtcabbe) i slutet av 2006. Men strunta i framtiden, nu befinner vi oss på en 24 grader varm fransk racerbana och vill inte åka hem.

Volvo-snurra – Ford har utnyttjat befintliga delar i huset för nya ST.

Volvomotor och Volvolåda
Motorn ska enligt tillverkaren ha en sportigare karaktär än förlagan som sitter i Volvos T5-modeller. Man har letat upp cirka fem hästkrafter mer än i ”originalet”. Det man har pillat på är kamaxlar och insug, lättat svänghjulet och en hel del annat. Motorn känns jämnstark mellan 1.500 och 7.000 varv, vilket gör den lättkörd men uddlös. Effektkurvan tar aldrig några roliga skutt eller överraskar vid rejsiga växlingar. Maxeffekten 225 hk nås vid 6.000 rpm. Turbon jobbar kontinuerligt och effektivt, utan ketchupeffekt eller avslöjande vinande. Typiskt bruksigt och väldigt hanterbart för alla förare. Mulliga 320 Nm är skönt mycket, men den tappar i vrid när man når 4.000 rpm. Omkörning på femmans växel är inget man bör göra om man gillar bråttom.
Turbon hindrar det klassiska femcylindriga motormorret från att nå våra öron, så man har fått hyra in en ”ljudtrimmare” på uppdraget. Det är ett ganska säreget muller som vaknar till liv vid gaspådrag, och det hörs både in- och utifrån. RS låter roligare, med sin frustande dumpventil och naturligt skorrande avgassystem. Men det gäller förstås att inte reta upp statens kontrollenhet, och gott motorljud går alltid att framkalla i efterskott.

Här var det hunger! Skillnaden mellan Svenssonversionen och ilska ST är stor. Detta är bilens framsida, i dubbel bemärkelse.

Tydligt sportig
Den som inte fattar att det är något speciellt med Focus ST är förmodligen rubbad eller totalt ointresserad av bilar. Den är nedlackad precis överallt. Sidokjolar, sidolister, handtag. Allt har försetts med bilens grundlack. Dubbla avgaspipor signalerar ”kom igen då” och jättefälgar på 18 tum andas tom plånbok och tydliga prioriteringar. Prislappen lyder 242.300:- för tredörrarsversionen, 3.500:- extra för två bakdörrar. Vill man ha den extrema ”Electric orange”-lacken får man hiva upp ytterligare 10.000:-. Oj. Den syns, kanske för bra till och med. Låt oss säga så här: svenska trafikpolisen lär också stirra!

Färgmatchad insida.

Bra stabilitet
När vi körde Focus RS för två år sedan grymtade vi över avsaknaden av antisladdfunktion. Regnigt underlag innebar att bilen spann loss hela tiden. För att inte tala om alla hårda kurvtagningar med gasuppsläpp, som utmynnade i vilda kast med bakvagnen. Ofta självframkallade, men när rådjuret dyker upp mitt i chikanen är det bra med lite extra nödhjälp. Det problemet får man inte i ST, som har ett mycket väl fungerande antisladdsystem. Det går att stänga av om man tröttnar på extra livremmar, eller gör som vi – smiskar den lilla allroundmaskinen på racerbana! För det är just allround som är ledordet för Focus ST.

Sportigt sluttande bakruta är av föga fördel för lastutrymmet. Lite för mycket Rover 25 för att falla mig på läppen. Och vad är det för fartstreck bakom bakre hjulhuset?

Ganska-bil
Ganska snabb. Ganska bra lastutrymme (trots galet sluttande bakruta), ganska skön att köra längre sträckor med och ganska snygg. Vad är den bäst på? Svaret är inte självklart, och framför allt inte efter bara några timmar bakom ratten. Det finns inga direkta irritationsmoment, annat än att den känns lite tung i fronten när den pressas på bana. Med antisladd avslaget alltså, vilket inte säger så mycket om standardbruket. ST är en trevlig bil att befinna sig i, med möjligheten att få ombonat svart i taket. Det är snyggt. Men kanske är ratten lite för knubbig, och växellådan har påfallande långa slag. Och sex växlar, måste det vara så många? Logiskt nog hittar man maxfarten på den översta växeln i ST, inte som i Volvon där femman står för det.
Sportkänsla får man i alla fall, med klämmiga stolar, tredubbla mittmonterade mätare (oljetemp, oljetryck, turbotryck) och aludetaljer att mana fram testosteronet med. Vill man får man ett färgtema på klädseln som går igen från den exteriöra. Extrautrustning finns det också i drivor, såsom nyckelfritt system, kylt handskfack, parkeringssensor bak och fräna ST-stripes rakt över bilen. Men den pengastinne lär bli irriterad över att man inte tillåter den kalasfina kombinationen xenon och kurvljus (lysena vrider sig åt samma håll som ratten). Vem bestämde att det skulle vara en konstig kombination?

Nyframtagna fälgar för ST som måste ha inspirerats av Opel Speedster Turbo. Kan det vara för att chefsdesignern har ett förflutet hos tysken?

Bra både och-bil
Det slutliga omdömet blir att Focus ST är en vettig bil för den som behöver en både-och-kärra. Både bus och bruks alltså. I förlängningen har naturligtvis en 2,5-literspjäs med turbo finfin trimpotential!
Men kikar man sig omkring finns det andra roliga bilar i samma pris- och prestandaklass. En av de stora utmanarna är Golf GTI, som vi av en händelse provkörde på exakt samma bana för ett år sedan. (Läs testet här!) Även då släpptes vi lösa uppe i bergen, den gången på ännu mer slingriga serpentinvägar med bråda stup och smäktande vyer. Här är valet upp till betraktaren, för undertecknad faller valet på en Golf GTI med DSG-låda. Kostar några tusingar mer, men kommer tillbaka i bra andrahandsvärde och förlängt liv. Just det, ljudet ur GTI:n med DSG-låda framkallar breda glädjesmil!

Farfars värstingar
Med på vårt test följde ett gäng hårdhudade gamlingar från Fords gömmor. Vi satte klorna i en RS200 – den sista tillverkade, och tog några snabba varv på banan. Andra bilar som stod redo för provkörning var Ford Escort Mexico i rallystuk, Ford Sierra RS Cosworth, Escort Cosworth, Capri, Racing Puma och några nya raceversioner av Fiesta och Focus. Du kan läsa mer om dessa i Street Xtreme nummer 1-2 som kommer i butikerna den 6 december!

Text och foto: Bo Lundvang, sportbilen.se

Fakta Ford Focus ST 2006

Motor: 2,5 l 20V DOHC 5-cyl med turbo.
Effekt: 225 hk/6.000 RPM
Prestanda 0-100 km/h: 6,8 sek.
Prestanda 50-100 km/h: 6,1 sek (4:e vxl).
Toppfart: 241 km/h.
Vridmoment: 320 Nm/1.600-4.000 rpm
Växellåda: 6-vxl man.
Fälgar & däck: 225/40/18 tum.
Bromsar: Ventilerade skivor fram 320×25 mm, skivor bak 280×11 mm.
Bredd/längd/höjd mm: 1840/4362/1447.
Vikt: 1.392 kg 3-d, 1.437 kg 5-d.
Bagagevolym VDA: 385 liter.
Förbrukning stad: 13,8 liter/100 km.
Förbrukning blandad: 9,3 liter/100 km.
Förbrukning landsväg: 6,8 liter/100 km.
Pris: Från 242.300:- 3-dörrars, 245.800:- 5-dörrars.
Premiär: Smygpremiär i december, officiellt i slutet av januari 2006.

PLUS
+ Stora trimmöjligheter!
+ Totalt sett snygg och trevlig att köra.
+ Lagom av allt. (Men var är udden?)
MINUS
– Hallå, mittnackstöd bak kostar 300 spänn extra?
– Snälla, släng in lite LED-lysen i Ford nån gång.
– 1,38 liter milen i stadsmiljö är inget att hurra över.

Delad nyhet är dubbel glädje!