Snabbflytande olja och superbilar

Sportbilen.se var tillsammans med bland annat TV4 och Auto Motor & Sport bjudna till Mobil 1:s 30-årsjubileum, som mycket lämpligt var förlagt till racerbanan Paul Ricard i södra Frankrike. Där fanns nämligen fina möjligheter att visa några snabba bilar som redan från fabrik försetts med den lättflytande och högpresterande motoroljan.

Av Bo Lundvang

Att hälla rätt olja i motorn betyder att man kan slippa dyra reparationer. Har du en trögflytande olja när det är kallt ute kan du råka ut för allvarliga motorproblem, eftersom oljan inte ger motorn den nödvändiga smörjelsen. ExxonMobil visade skillnaden mellan en vanlig olja och en syntetisk motorolja med låg viskositet efter en natt med 16 minusgrader. Den vanliga motoroljan hade frusit till ett segt block, där den syntetiska oljan fortfarande rann som den skulle. Att starta motorn utan smörjning betyder förstås att den skär ganska omgående, vilken man kan komma undan genom att ha förvärmt oljan med motorvärmare – eller ha en lättflytande olja från början.

Första syntetiska oljan
Mobil 1 firar i år trettioårsjubileum. 1974 var man den första konsumentinriktade försäljaren av syntetiska motoroljor, något man sedan dess har lagt stora utvecklingsresurser på för att vidareutveckla. Redan på den tiden var syntetiska oljor en succé, där man bland annat fick ner bilens bränsleförbrukning med 5% bara genom att byta till syntetiskt smörjmedel.
Jämfört med en konventionell motorolja har man mycket att tjäna på en syntetisk variant berättar Bill Maxwell, en av ExxonMobils grundare.
Motoreffekten kan optimeras genom att den syntetiska oljan har en större beständighet mot oxidation, och även en lägre oljeförbrukning på höga varvtal. Syntetiska oljor har generellt sett högre halter av slitageskyddande tillsatsmedel, vilket ger längre serviceintervall. Slutligen ger man som vi nämnt tidigare en snabbare smörjning vid kallstarter, liksom bättre skydd av viktiga motordelar vid höga temperaturer.

Hårda tester

Mobil 1:s täta samarbete med Team McLaren Mercedes under de senaste tio åren har inneburit en perfekt bas för tester under de absolut hårdaste förhållandena. Fungerar motoroljan problemfritt i en 200 grader varm motor som toppar 19.000 varv gör den det i din bil också – garanterat! Tony Harlow är en teknisk koordinator som följer med Formel 1-teamet världen över, för att utarbeta den perfekta formulan i tävlingsbilarna. Utöver Formel 1 är man även aktiva inom Nascar-serien och tyska DTM.


AMG-bilar körs på Mobil 1-olja.

Olja för prestandabilar
Att man är framgångsrika med sin produkt råder det inga tvivel om. Listan över tillverkare av prestandabilar som använder Mobil 1 är lång. Vad sägs om alla AMG-bilar, alla Porsche, Aston Martin, Lotus, Bentley Continental GT, Corvette, Viper och McLaren SLR.

Tekniskt framsteg
När man nu firar 30 år av teknisk utveckling inom syntetiska oljor gör man det genom att släppa en ny produkt. ESP-Formel 5W-30 är framtagen i första hand för dieselmotorer, men går även att använda framgångsrikt i bensindrivna fordon. ESP står för Emission System Protection. Den huvudsakliga nyheten är att oljan tillåter en längre livslängd hos dieselpartikelfilter och katalysatorer i bensinmotorer. De har en förmåga att sätta igen efter ett antal tusen mil, vilket kan orsaka skador på både miljön, bilen och plånboken. Från motorolja kommer nämligen en slaggprodukt i form av aska, som förstör partikelfiltrets funktion. Den nya oljan som kommer ut på marknaden i vår innehåller även låga nivåer av klorföreningar, vilket gör den till ett miljövänligt val när oljan ska bytas ut och kasseras.
Nu arbetar man för fullt med att få ut denna högpresterande olja på fabriksnya bilar, och där har man kommit långt. Bland annat har Mercedes, BMW och Volkswagengruppen godkänt ESP-tekniken för sina nya bilar. Mercedes och BMW kommer även förespråka denna olja i äldre bilar på grund av de positiva följderna.

Sköna oljud
Under presentationen som hölls i ett konferensrum på Paul Ricard-banan avbröts vi emellanåt av ursinnigt muller några våningar under oss. Den som är svag för motorljud får lätt koncentrationssvårigheter när golvet vibrerar av något som varvar högt och länge. Efter en stund övergick mullret till ett avlägsnande vrål, och efter ett varv på banan dånade ett nästan rakt streck förbi fönsterna. Inte tillräckligt rakt, för vi hann urskilja linjerna av en Mercedes-Benz DTM-bil. Snack om olja i all ära, men vi var på plats för att bli omskakade av något riktigt extremt, och vi åkte inte hem missbelåtna!

Utkavlad E-klass
Det började med att vi fick fylla i en ansvarsbefrielse, som också meddelade oss att försäkringen vid en olycka skulle dela ut 2,4 miljoner kronor om jag blev helt invalidiserad. En halv McLaren SLR! Går man ihop två invalider kan man alltså köpa sig världens snabbaste gubb-bil. För det är precis vad den är. Det ser ut som en supersportbil, men känns som en utkavlad E-klass från AMG. Den som verkligen är ute efter en grymt snabb sportbil köper troligtvis en Carrera GT, i den kan man känna farten i hela kroppen, och få solblekt rufsfrisyr på samma gång.
SLR är en herrejössesmaskin som tar dig fram i extrema farter utan att skaka om dig på något satt. Den är mjuk, snäll och enligt hastighetsmätaren även brutalt snabb. Den låter dessutom bäst från utsidan.


SLR McLaren, två ton kolfiber och lull-lull för 4,5 miljoner kronor.

Lättkörd tvåtonspjäs
Lättkörd är en underdrift, det här är en bil som även den sämsta körskoleeleven skulle prestera bra i. Det är ingen utmaning, och det krävs inga speciella färdigheter från föraren. Att köra i 250 km/h i en SLR känns som vilken vardagsaktivitet som helst, och det som kittlar mest är att se hur mycket folk tittar efter en, speciellt när man fäller upp dörrarna.
En superbil som man kan använda varje dag säger McLaren, men vem i den här prisklassen vill bli tillplattad under långtradare varje dag i bilköerna – och dra åt sig maximal koncentration från stråtrövare och fluktare? Nej, det här är den ultimata posörbilen, ett garageuppfartspynt för hipphoppare och vd-farbröder som vill visa att de fortfarande kan prestera. De som fått chansen att köra McLaren F1, den förra supergatbilen som kostade hiskliga 10 miljoner kronor, tycker att SLR är ett rejält kliv neråt. Från att ha varit världens bästa sportbil (och dyraste), har man nu låtit sig förledas av Mercedes önskemål om komfort och tung extrautrustning.

Alternativ i flera miljoners-klassen
Så, vad ska man egentligen lägga sina miljoner på om man verkligen vill ha en sportbil att köra? Personligen skulle jag ha lagt ett par av dem på en Lamborghini Murciélago för de trevliga söndags- och banutflykterna, och låtit en hyfsat diskret – men superbilsnabb – Audi RS6 eller kanske BMW M5 E60 stå för vardagstransporten. Då har jag ändå 700.000 kvar till däck och bensin, jämfört med om jag lagt alla korten på en McLaren SLR! Placerar man hela budgeten på en sportbil är Porsche Carrera GT ett roligare val.

Snygg från alla håll
SLR är en farligt snygg bil. Framför allt är proportionerna vackert balanserade, med en långsträckt motorhuv, liten kupé och mjukt avhuggen rumpa. Faktum är att den ser bra ut ur alla vinklar. Bilen är en värdig hyllning till de historiska Mercedesbilarna med samma namn från 50-talet. Avgaspiporna kikar ut direkt framför dörrarna, som öppnas mycket effektfullt rätt upp i luften. Måsvingemercan var först med dörrkonstruktionen, som många förknippar med Lamborghinidörrar nuförtiden. Att dörrarna fick den upphängningen var från början en taskig kompromiss, för att bilens förstärkningar längs sidorna omöjliggjorde traditionella dörrar.


C-klass DTM och väntande motorjournalister på väg mot en rejäl omskakning.

Utklassad
Vårt varv i en McLaren SLR lämnade oss inte oberörda, men den sjönk helt från känslobarometern när vi direkt efter åkturen tog plats i Gary Paffetts DTM-bil. Det är det absolut roligaste jag har åkt i. En rallytur i de finska skogarna var visserligen också en adrenalinkick, men då i kombination med en släng dödsångest. Här skrattade jag så jag nästan grät från första rakan till sista kurvan. Stackars Gary måste ha trott att jag var galen…

Adrenalinkickad
Jag har åkt och kört mycket i mina dagar, men inget slår den här upplevelsen. Bilen skjuter iväg med en sån fart och ett sånt underbart oljud att vilken sann bildåre som helst befinner sig i himmelriket. Interiören är strippad på exakt allt utom det allra nödvändigaste, och de stenhårda kolfiberstolarna bjuder inget i närheten av komfort. Min fullt normala rygg skulle ha behövt en stor puckel för att fylla ut det inverterade svankstödet. Ändå trycktes jag tillbaka – och neråt – i sätet, fastnålad med fempunktsbälte. Inbromsningarna fick mig att hänga hjälplöst framåt, i en intensitet som får Fritt fall på Gröna Lund att dagis-klassificeras. Ungefär som en ihållande rallarsving i solar plexus. Det var det enda som hindrade mig från att gapskratta, och istället låta ”höööö” i en tung utandning.
Jag undrar om racerförare använder suspensoar, för det skulle verkligen behövas. Att ruskas om med en stenhård sele i skrevet är inget att drömma söta drömma om! De tvära kasten i kurvorna visar att bilens styrning är så direkt som en styrning nånsin kan bli utan att heta lådbil, och det i kombination med ett fullkomligt otroligt markgrepp gör upplevelsen total. G-krafter är kul!
Motorn är en V8 på fyra liter, som genererar ungefär 470 hästkrafter vid 7.500 varv. Den sprider allt ifrån värmevågor till basvibrationer som får hela bilen att skaka. Motorn kräver väldigt lite skötsel, vilket gör den till en ekonomisk racemotor.
För att få köra med bilen på DTM-tävlingar krävs att en produktionsmodell med samma stålkaross finns till försäljning. 10.000 producerade bilar krävs inom en 12-månadersperiod från tävlingstillfället. På plats fanns en av dessa åtråvärda gatbilar, i snabb AMG-version.


Kolfiber så långt ögat kan nå i C-klass DTM:s kupé.

Dyraste åkattraktionen
DTM måste vara en av världens roligaste – och dyraste åkattraktioner. Nej, någon Formel 1-bil har jag aldrig åkt, men jag har i alla fall träffat David Coulthard och sett hans tävlingsbil på nära håll. Formel 1-bilen stod still, istället bjöd han på vilda åkturer runt Paul Ricard i en SLR, och stundom gick det mer på tvären än rakt fram. Stora moln av rök får man framkalla utan att be om lov när man heter David Coulthard! Det är för övrigt en man med pressat tidsschema, så självklart flögs han in till racerbanan med en helikopter. Han går just nu i diskussioner med Red Bull, efter att ha kört för McLaren sedan 1996. För tre år sedan kom han tvåa efter Michael Schumacher, men sedan dess har hans stallkompisar Damon Hill, Mika Häkkinen och Kimi Räikkönen tagit allt större plats.


Team McLaren Mercedes MP4-19 heter den här skapelsen, som har en 900 hästkrafter stark motor.


Exakt vad som gjorts med denna lack fick vi inte reda på, men det var mer än att doppa en pensel kan vi lova. Förstora och se själv!

Delad nyhet är dubbel glädje!