2 Fast 2 Furious – typisk uppföljare

Vi har bevittnat Sverigepremiären av 2 Fast 2 Furious, uppföljaren till The Fast and the Furious. Det är inte bara namnen som är förvillande lika, även filmerna går efter exakt samma koncept. I Sverige börjar filmen officiellt visas den 22 juni. I anslutning till premiärvisningen av filmen höll Xtreme Racing, rpm.nu och Zatzy strippkörning och utställning på Malmby flygfält, vi återkommer med extremt heta bilder och filmer därifrån.

Av Bo Lundvang

Det är egentligen ganska modigt att låta en så här nischad film gå upp på svenska duken. Filmen är i total avsaknad av djup, och kan närmast jämföras med en porrfilm för de som gillar extrema biljakter. 2 Fast 2 Furious är som ett Miami Vice-avsnitt, fast där två Grand Theft Auto-lirande ynglingar tagit Crockett och Tubbs plats. Är det inte överstylade bilar så är det lättklädda damer som är i fokus, och allt går i en hisklig fart. Ta inte med farmor på bion med andra ord!

Det handlar om Brian, en före detta polis som hamnar i klistret och får sona sina brott genom att infiltrera stans värsta skurk. Mer än så behöver man inte veta, för sen är det gasen i botten tills man finner sina tankar på annat håll. I manuset lämnas möjligheter till biljakt i nära nog varje scen, och det känns både krystat och overkligt. Klyschorna haglar som spön i backen, och är man det minsta vaken så finns det kilovis med detaljer att haka upp sig på. Verklighetsfrånvaron är total när ägare av miljonbilar hoppar genom luften i berått mod, tacklas med motståndare och ser chockerade ut när de trycker gasen i botten och märker hur fort deras bilar kan accelerera. Mängden skakiga filmklipp på hastighetsmätare kring 140 km/h och växelspakar som rycks hit och dit blir det bestående intrycket av biljakterna. De är visserligen mycket välgjorda, men efter ett tag blir man trött på alla snabba scenbyten och klipp.

Det skulle inte förvåna mig om det dyker upp plastgubbar i leksakshyllorna som föreställer huvudpersonerna i streetracinggänget, det finns en av varje sort nämligen. En av sorterna är ”tjej”, en anorektisk mangafigur i rosa Honda S2000. Det luktar Pokemon!


Suki kör Honda S2000, och det gör inget om den går sönder.

Torr eller ej, den här filmen kommer med all säkerhet blåsa ytterligare liv i den trend som film nummer ett startade. Det har blivit ett vanligt begrepp i bilvärlden att kalla en stylad bil för ”fast and furious”. Det innebär förstås att man ska ha en jättehög bakvinge (gärna i aluminium), någon slags dekor över hela bilen och loggor från alla företag som stått för notan – trodde ni ja. Det sistnämnda är en sanning med modifikation, visst finns det några kändisar som får delarna och arbetet betalt, men de allra flesta får både betala och göra reklam för avsändaren. Det är naturligtvis av intresse för bilägaren att ståta med en dyr trimning eller plastdel. Och efter den här filmen behöver nog tillverkaren Greddy bjuda på ännu färre saker, deras logo överallt lär nog trissa upp habegäret efter just deras sortiment.

Fokus ligger som tidigare på japanska sportbilar, så kallade ”imports”. Toyota Supra, Mazda RX-7, Mitsubishi (Eclipse) Spyder, Honda S2000, Nissan Skyline. Några inhemska bensinslukare dyker också upp i form av gamla goa 70-talsjänkare, och senaste Vipern. Som man sett på trailern får ett par långtradare tugga sönder en Saleen Mustang också. Det här är ingen Disneyfilm – självklart blir kupén totalt tillplattad. Men död och förstörelse är en del av fortkörning även i verkligheten. Filmen är väl inte vad polisen skulle anse rätt riktning när det handlar om att stoppa den allt populärare illegala streetracingen. Vålds- och brottsförhärligande i massor, i en värld där allt handlar om pengar och snabba bilar. Det är lätt att bli en moralpredikant när man skärskådar filmen med hjärnan påkopplad. Men det är nog inte meningen, gillar du action och bilar kopplar du ifrån och ser filmen! Men gör inget dumt efteråt, hur peppad du än har blivit…

Delad nyhet är dubbel glädje!